Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informators-år - En Friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alla rättvisligen kunnat förses med citationstecken. Han hade ej
begrepp om någonting ursprungligt, någonting individuelt.
Han var ungkarl och tycktes finna mycket intresse i mamsell
Napoleonas sällskap.
Napoleona Klementson var ett mycket vittert fruntimmer, fastän
jag ej förut omtalat den omständigheten; — hon var sina trettiotvå
år gammal och således just kommen in i den åldern då man börjar
måla känslor, som man förut haft nog med att blott ega. Då
förhoppning efter förhoppning slår fel, blomma efter blomma vissnar, och
inga nya åter vilja slå ut, så lägger man in dem i en bok. Detta
hade väl icke Napoleona gjort, men hon hade utgjutit sina känslor i
verser, som långt ifrån voro dåliga. Om jag icke sett uppträdet då
landshöfdingekalaset beramades och aflystes, hade jag funnit dem
vackra; men gudnås, jag kände menniskan alltför noga att kunna
värdera författarinnan.
Detta var ej fallet med konglig sekreteraren.
En vacker dag kommer patron in till mig, glad och upprymd.
— Ser magistern, sade den beskedliga karlen — nu börjar det
bli bättre.
— Hur då?
— Jo se Stiilzer har friat till svägerskan — Gud vare lof! nu
blir mamma der ena halfva året — vi få draga halfva bördan hvar.
— Stutzer — men blir han väl lycklig?
— Lycklig? hvem f-n talar om det; men han gör som magistern
sade häromdagen — han fäster sig vid själen — han blir kär i
själen och fäster sig icke vid den förgängliga ytan; ty oss emellan sagdt,
så är svägerskan inte just skön — eller huru?
— Åh jo, hon ser inte —
— Så rasande ut. Gud ske lof emellertid — jo jo — min
hustru är en beskedlig menniska hon, endast hon ej ingifves sattyg
— men, hm, hon, Napoleona, det skall magistern se — det är —
ja rent ut sagdt ett hår af hins fru mamma. Det riktigt fägnar mig
hvad vännen Stutzer med sina böcker skall må. —
— Men när ni vet det der, så borde patron varna honom.
— Varna? nej jag är väl inte rasande, och dessutom så tror han
så fullt och fast på sin egen vishet, att det ej lönar mödan. —Nej tack!
Efter denna tid blef det ett fasligt fjäsande för den ”snillrike
Stutzer.” — Mamma smickrade den gode mannens fåfänga, log åt
hans lånade infall, beundrade hans kunskaper — blef rörd, hänryckt
åt hans verser — och konglig sekreteraren lät sig allt väl bekomma.
Han hade funnit menniskor, som kunde fatta honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
