Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tant Margaretas soiréer. Genremålningar
- Första Aftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Första Aftonen.
Det finnes icke många nu, som minnas min tant Margreta. Eljest
var hon en ganska respektabel menniska i tiden, och vi visste
ingenting roligare än att gå till henne och sitta vid en kopp kaffe,
som hon kokade mycket godt, och vid det susande teköket om
aft-narne, och höra hennes många historier. Tant Margreta var ett
lefvande lexicon, och aldrig utan ämne. Jag minnes så väl hennes
två små rum, det inre grönmåladt i oljefärg, prydt med några gamla
taflor och ett par uppstoppade kanariefoglar, som tillhört en af
hennes matmödrar, ty tant Margreta hade i sin ungdom varit en sorts
sällskapsdam hos baron Ridderstjernas, och följt dem på deras resor.
Utom denna befattning hade hon länge vistats i en småstad, der hon
lefvat genom att gifva undervisning i musik. Tant Margreta spelade
ännu i ålderdomen ganska bra; men hade ett slags inrotadt hat till
pianot, och påstod det vara ingenting annat än skrammel. Hon hade
små egenheter den goda tanten, men var på det hela treflig, och då
vi som barn samlades hos henne, eller som äldre helsade på, var
hon alltid densamma, alltid förnöjd med sin verld, fastän Gud skall
veta att hon ej var rik, utan i stället hade nätt och jemnt hvad hon
behöfde. Hon hade öfverskridit den åldern, då gamla flickor ännu
vilja vara unga, hon bar sitt gråa hår sådant det var, och nyttjade
negligé — ett säkert tecken på att hoppets tid är ute. Emellertid
var tant Margretas lilla våning en samlingsplats för hennes vänner,
och af dessa egde hon många. Hon var en af dessa anspråkslösa,
glada, men ändå icke ytliga menniskor, som ej söka att vinna någon,
men likväl vinna alla. Ett drag af lugn glädtighet utmärkte henne —
de ärliga ögonen talade om, att det ännu i den gamlas själ fanns
rum för barnafröjd, med ett ord, def fanns ingen, som vi hellre
besökte än tant Margreta. Man hade der visserligen icke hvad man
vanligen anser för nöjen; toen man kunde alltid påräkna en treflig
^ooQ ie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/oaberat/0092.html
