Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vet, att din man är af en ansedd svensk slägt — jag finner det
alldeles icke omöjligt, att en ung flicka öfverger sitt land, sin tro.
— Nej, svarade Fransisca med värdighet — icke min tro.
— Nå väl, sitt land och ett tråkigt kloster, för att följa en
hygglig, rik och förträfflig ung man.
— Jag ber er, signor, inföll Gerhard, upphör med edra förebråelser.
— Förebråelser, ack nej — Fransisca vet ej, huru högt jag
älskar henne — hon vet ej huru jag, för alt rädda hennes frihet,
hennes framtid, hennes rykte, ville blott för en kortare tid gömma henne
under den heliga jungfruns beskydd. Således, jag förebrår dig intet,
barn; jag endast vill vara din vän; jag är ju ändå din fars enda bror,
den enda slägtinge du har, den enda i hvilken en droppa af ditt
blod flyter.
Fransisca föll ur sin spänning. I dylika ögonblick vexlar
känslorna så hastigt, att man ej förut kan ana deras gång. Det var
också för första gången efter flera år hon hörde sitt eget språk, det
vackra, herrliga språket, som englarne skola tala. Det var sannt —
den mörka figuren som stod framför henne, var ändå hennes enda
slägtinge — med elt ord, hon lutade sig mot Gerhards axel och
började gråla. — Det går ej an, hviskade Gerhard.
— Ack! sade hon, sedan hon sansat sig — ni förlåter mig?
— Ja, af allt hjerta — jag har åtagit mig en mission till detta
land endast för att försona mig med dig och din man; jag skall helsa
på er — tillåter du det, Fransisca — din farbror?
Under de fester, som följde efter konungens besök i Fahlu
grufva, träffade åter signor Alboni sin brordotter och hennes man.
Det är omöjligt för en i sig sjelf Öppen karakler att länge bibehålla
misstroende och allraminst hat. Felix antog derför hastigt Albonis
förklaringar och att han sjelf till stor del haft orätt, att blott på några
afbrutna meningar döma en menniska som brottsling. Han fann
ganska naturligt, att Alboni af ren tillgifvenhet för sin pupill, velat
undandraga henne en förbindelse, hvars art han omöjligen kunde känna,
och det föreföll alldeles icke ens sårande, om en sträng katholik skulle
hysa mer än betänkligheter i frågan om ett giflermå] med en kättare,
något, som enligt dennes begrepp måste vara både syndigt och olagligt.
Herr Alboni hade framställt alla dessa skäl och tillagt många
andra, som fordom tvingat honom, alt på en tid, inom elt kloster söka
en fristad för Fransisca, och hade blandat dessa framställningar med
så många försäkringar om vänskap, så tydliga tecken på att han
numera ansåg sig upplyst nog att glädja sig åt förbindelsen samt erbjöd
sig att, så snart han återkom till Italien, redovisa för Fransiscas arf,
alt så väl Felix som hon trodde honom. Delta blef dock aldrig för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
