Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stodo gamla friherrinnans sällskapsfruntimmer: Jacoba 0’Maccy, en
blek, temligen lång gestall och, bredvid henne, magister Gerhard, i
sin skiffergrå drägt, sina blanka stöflor med loffsar.
Prosten verkställde jordfästningen, och Jacoba, med tillhjelp af
Gerhard, tillskrufvade locket. Jag kunde ej märka ett drag af
svårmod på den grå mannens ansigte. Så säker var han om elt återseende.
Några veckor derefler rullade en likvagn vägen fram till
Göt-lunda kyrka. Vintervinden hven skarp och hotande, och blotl
albru-tet hördes de små landtklockornas klagan. I en efterföljande vagn
åkte baron, magistern och Jacoba. Den olyckliga Fransisca Alboni,
den sista i hvars ådror en droppa af Galiazzo Sforzas blod flöt,
hvi-lar på Götlunda kyrkogård bredvid sin Felix, och på grafstenen, som
baronen låtit sälta på grafven, står: Hår hvilar Felix Ankarstjerna och
hans maka Fransisca Alboni — men under namnen står symbolen i
Sforzas vapen, en orm, som slukar elt barn; — dock, öfver den står
der ett ankare, hoppets, och öfverst en stjerna, ljusets symbol.
— Men hvar blef magistern af, tant Margret? och den
irländska flickan? frågade litet hvar.
— Den irländska flickan återvände hem till Irland och magistern
fick ett litet torp att bo uppå. Der lelde han i några år, lika
obemärkt och indraget som förr, men ändå beständigt ett föremål för de
kringboendes uppmärksamhet, som dock ej tycktes besvära honom;
— tusende historier gingo i svang om honom, att han var i lörbund
med hin onde, alt han var Svedenborgare, katholik eller någonting
dylikt; ty det kan verkligen för massan af folket vara detsamma. Den
gör sig ej reda för skillnaderna, utan ålnöjer sig alldeles förträffligt
med ett blott namn — ett ljud, som den sätter i stället lör ell
begrepp, en åsigt.
— Men var han icke kalholik? frågade jag.
— Jag vet icke; när han dog, fann man i hans gömmor ett
krucifix med underskrift: ”Kristus är mitt lif och döden är min
vinning,” skrifven med magisterns ordentliga, fina, petiga stil; men om
han varit katholik så–
Tanten tystnade.
— Hvad då?
— Jo, — tilläde hon — då hade han blifvit landsförvist om han
ej velat hyckla sig vara lutheran, — ty, sade hon skrattande, dygden
belönas och broltet straffas här i landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
