Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Min goda qvinna, 6ade Mimmi, jag hyser intet högmod, det
skall Gud veta att jag är ödmjuk; men jag vill gifva Fiolrotskan
några råd . . . .
— Åh ja, på dem sparas inte, sade pumpmakerskan.
— Om användandet af de medel, som arfvet gifvit henne,
fortsatte Mimmi.
— Ja — så — började Fiolrotskan, jaså. — Tackar ödmjukast;
men så f-n i mitt skinn, lilla söta mamsell, kan jag inte sköta min
egendom sjelf.!
— Ni är ryslig, Fiolrotska — ni mins då inte huru ni
behandlas af er man?
— Åh ja, det händer öfverallt, att äkta makar ibland bli litet
hurr i fnurr på hvarandra och byta ord och ordkastas, och kan
komma i litet krakel; men Gud ske lof både jag och Fiolrot hafva vårt fulla
förstånd, och det är ingen fara med Fiolroten — hm, hm, (madamen
hostade) och rent ut sagdt, då Fiolroten blef litet häftig och kunde utan
att mena precist något illa, ty det skall Gud veta, Fiolroten är på det
hela taget en hederlig karl och väl liden bland sina gelikar . . .
— Ni stöter således . . . började Mimmi.
— Ja, jag stöter och stöter, ja det gör jag, herre Gud! hvarför
blef Fiolroten häftig? jo, det förargade honom alt jag behöfde hjelp
af mamsell, ja, det gjorde det, och hade jag inte varit, så vet Gud
hur det gått, ty Fiolroten sade ofta: F-n i mig — Gud förlåte mig
att jag svär; — skall jag inte passa på och vräka ut henne, och så
kallade han mamsell för både elt och annat; ty då du, ditt våp, sa1
han till mig, får en af hennes hopkrympade adertonskillingar, så skall
du höra förtal öfver din äkta man för minst två riksdaler. — Men då
sade jag alltid:
— Söta Fiolroten! blif inte häftig, ty menniskan är allt
beskedlig och menar väl, ja det sade jag — och menar väl, — men det
måste väl en gång ta slut på denna pinan, då gubbsaten hinner alt
få näsan i vädret och en torfva på henne — ja, det sade jag.
Fiolrotskan var tydligen retad, och om min lukt ej bedrog mig,
hade kaffet en tillsats af bränvin, hvilket i sin mån torde bidragit till
hennes öppenhjertighet.
— Detta är då den tacksamhet, som ni svurit mig, Fiolrotska —
jag föraktar er.
Med dessa ord drog Mimmi sig tillbaka. — Förakta, förakta!
skrek hela högen, ja, det skulle du just göra; tror du att vi inte
kände din far, gamle Qvistbäcken, det kräket, och mor din, som
ingenting bättre var än vi — tvy f-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
