Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väntar applåder och da capos, följande visa på en af dessa för vårt
land så egendomliga toner:
Kom mördaren så grym mer, just in i kungens rum
Och sade: du skall dödas i denna samma stund,
Och du skall döden dö allt för min högra hand,
Så kunnigt blir ditt slut för hela Svea land.
— Men, inföll jag, då stupade ju inte kung Klack i ett fältslag,
då han mördades i sina rum?
— Hm — det var väl på kongsgården kan jag tro, för si inte
vet jag; men ihjälslagen blef han, och ligger der borta i klackshög.
— Lyflnanten ser väl stenen?
— Ja godt, sjung vidare.
— Ja bevars, men si det är bara en visa om kongen, som blef
ihjälslagen af en menniska, som inte fruktade Gud eller hans straff, då
han med sin mordiska hand kom åt Herrans smorda — annars så
heter det så, att kung Klack blef rädd och ledsen för sitt lif, förstås,
och så sade han så här:
Om bara jag får lefva i trenne dagar till,
Jag många tunnor gull i lösen gifva vill;
Mitt halfva land och rike jag genast gifver dig,
Men, grymme Ankarström, du skona skall mitl lif.
— Men, det der rör ej kung Klack.
— Ja, inte vet jag; men si den visan sjunga de om densaken,
blef min sångares svar, i det han gaf hästarne ett piskrapp, för att
slippa vidare undersökningar i historien. Med all aktning för hans
historiska kunskap, så var den ej besvärad af någon kritik, tilläde
kaptenen *)•
Min skjutsbonde tycktes blifvit antingen modfälld eller sårad af
mina anmärkningar vid saker, som han, som bodde på orten,
naturligtvis borde känna bättre, än hvilken herre som helst, han måtte resa
enbet eller med paret.
Emellertid dröjde detta moln icke länge på horisonten.
Vi mötte nemligen en illa klädd karl, som kom vägen fram,
bärande en knippa ris och vedpinnar.
Denne helsade på min skjulsare, som med en min, midt emellan
vänlighet och afsky, sade: god dag, Andreas!
— Hvem var den der Andreas? blef min fråga; ty jag ville ej
gerna att Pål och jag, för våra små meningsskillnader i svenska
historien, skulle skiljas ål som ovänner.
*) Författaren har på en resa, under färden öfver Wettery hed, nästan
ordagrannt hört denna berättelse af skjutsbonden, och har upptagit den som ett prof
af traditionens sätt att sammanbinda historiska händelser med hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
