Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pade nog han i sin ficka, kan jag tro. Hvart år kom herrskapet
resande vägen fram och alltid med tre hästar; än bar det, sadekuskpn,
till Ramlösa, än skulle de resa utrikes, eller skulle de till Stockholm
och lefva stort, så att visst lossade Schinjörn på de fångar arma.
Emellertid så kommo de igen för en fyra fem år se’n och hade
bara två hästar och jag fick sitta på kuskbocken, alldeles som förr.
— Då kände Schinjörn igen mig och sade: heter du inte Påhl?
— Jo, det skulle väl vara mitt namn, sa’ jag.
— Kors, då har du skjutsat mig förr, sa’ han.
— Jo, råkar nog te’, sa’ jag.
— Hör, mamma, sade han till hustru sin, vi ha väl litet
brän-vin i kantinen alt ge Påhl för gammalt; ty nu var han liksom litet
gemenare än då han körde med tre hästar; men ser lyftnanten, i
tuårse’n så låg jag en natt på håll och så kom der en enbet. Det
var en sådan der liten sate, som kallas för norska schäsar, eller en
sådan der karniol, och så kom der en liten herre och skrek: är det
försatt än?
— Jo, det är säkert det, sa’ ja.
Det var min lilla Schinjör.
— Kors, är det Schinjörn? sa’ jag.
— Jaså, det är du, Påhl, sa’ han.
— Kors, nu far vi som i fordna dagar, sa’ jag.
Då svarade Schinjörn inte.
— Hvar är frun? frågade jag.
— Jo, hon är hemma; men hör på, Påhl, vet du någon liten
lägenhet, som man kan få arrendera för godt pris?
— Åh jo, det kunde väl hända.
— Jaså — det var bra.
— Har Schinjörn sålt bruket?
— Ja.
— Hvarför del?
— Ah, det bär sig icke nu för tiden att ha bruksegendomar,
det är dåliga konjuntare.
— Hm, jaså, sa’ jag.
— Jag bryr mig inte om att drifva det der, ulan tycker att det
är säkrare alt mäta igen, som i fordna dagar.
— Hm, sa’ jag — för si jag hade just ingenting annat att säga.
Men nu fick jag inga drickspengar, utan han bara lofvade mig
— när han kom igen.
När jag kom hem, berättade jag hela passagen för
häradsdomaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
