Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Floda 1893
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grått i grått har jag aldrig sett. Den tomma
gården gav en känsla nästan av mörkrädsla mitt
på ljusa dagen. Fönsterrutorna voro sönder. De
kvarsittande glasbitarna tecknade underliga,
hotfulla figurer i fönsterbågarna och dörrarna slängde
fram och åter på rostiga gångjärn, vilka skulle
tjänstgöra ännu en tid framåt och vara det enda
som verkade rörligt på gården, medan dörrarnas
smällande, när de slogo upp och igen skulle vara
det enda och hemska ljudet.
Det var också i Floda jag ritade en blek,
vacker gammal gumma med fina drag, men med
en knöl, tydande på tuberkulos på kinden. Två
små flickor, hennes barnbarn, följde henne. De
små hostade mycket.
Den gamla berättade lugnt och naivt, att hon
om natten alltid hade barnen hos sig i sängen. Två
systrar äldre än dessa hade också hostat mycket,
sjuknat och dött, och nu var hon rädd att dessa
båda små också skulle dö, eftersom de hostade
så illa. Det tycktes henne helt naturligt. Ett
par blommor vid vägen som vissnade och föllo
av. Hon väntade också själv på att dö.
Jag kände mig djupt upprörd av att möta
sjukdomen i en så sorglig form, som ändå tycktes
förefalla de lidande själva så berättigad. Jag
talade efter mitt förstånd en hop visdom och gav
många goda råd och kände mig usel. Detta var
innan den verkliga och framgångsrika striden mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
