Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gagnef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturliga människor och i stilla, enkla förhållanden.
Där hoppades pennan att komma till sin rätt, och
där hoppades pennans ägare att finna reda på sig
själv. Båda älskade vi ensamhetens ljuvlighet,
och vi voro fullt färdiga att på djupaste allvar
börja ny tideräkning från den dag, då vi för tredje
gången kommo till Gagnef.
Ensamhetens ljuvlighet är stor. Den är
själens åtrå i denna villsamma värld. Den är den
rätt vi borde fordra, mer än vi göra det. Den
är vår rätt. Lycklig den som får en god tid
av ensamhet och som förstår att njuta av den.
Gagnef var för mig det bästa på jorden och
det bästa på jorden var mitt. Ingen fara heller
att bo ensam vid stora landsvägen. Hela natten
igenom stod ritpennan, rak och stram, som en
soldat på vakt utanför. Det var nog därför alla
de som foro eller gingo förbi sänkte sina röster.
Intet skrik eller skrål där. Allt lugnt och stilla
i Långgattu mellan björkarnas långa rader.
Som tiden led och vi måste ordna någon
smula hemliv, var det nog inte utan, att ritpennan
höll på att bli en smula åsidosatt för alla andra
don. Den fick oväntade rivaler i vispar och slevar,
pannor och grytor och borstar av alla slag.
Men pennan visste att passa sig. Den ställde
sig på lur vid fönstret utåt Långgattu och förstod
att locka in den ena efter den andra som föll den i
smaken och som tycktes vara lämpliga för ritboken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
