Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyra studenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fyra studenter. 33
höfver frukta öfvermättning; det tyckes som hemtarmaten beständigt
tröstade den arme gossen med "sitt »plenus venter non studet libenter»,
ett latinskt ordspråk, hvilket betyder att man måste utdrifva
okunnigheten genom svältkur.
En annan märklig person är väckaren. Man får ej tro, att detta
är ett urverk, ty det är verkligen en lefvande menniska, som för
betalning åtager sig att ej låta studenten försofva sig om morgnarne;
han borstar dessutom stöflarne och kommer med nödiga påminnelser
om deras snara »förfotande» eller halfsulande, och kokar kaffe i
kakelugnen. Det är ofta en gubbe eller också en pojke, och i den
händelsen en näsvis slyngel.
Är det en gubbe, så tager han sig en verklig faderlig myndighet
öfver sin pupill, berättar den arme studenten, som så gerna ville sofva
en liten tupplur, att man platt intet kan lära sig om man ej kryper
upp bittida om morgnarne; att han i sin dag väckt »professor» R. och
»ajonkt» M., och att de således genom hans försorg blifvit hvad de äro.
Han kommer, om man är mycket flitig, klockan tre, eljest klockan
fem om morgnarne, tänder ljuset, eldar och stökar, och, om detta ej gör
den slumrande alldeles vaken, ruskar han honom och till och med lyfter
på sängfötterna, så att corpus delicti kommer med hufvudet nedåt, allt för
att tvinga honom att stiga upp och påbörja sina lärda arbeten för dagen.
Genom alla dessa menniskors bemödande bibehålles man vid
nödtorftigt lif och i verksamhet. Så der mot klockan nio går man ut på lektioner.
Det är få nu för tiden, som med synnerlig förkärlek bevista
lektioner, der professorn merendels är så fullständig och genomluttradt
lärd, att man behöfde Methusalems ålder, för att på detta sätt lära sig
något; men det finnes likväl så kallade lektionshästar eller kollegiihästar,
som springa på hvar enda lektion ifrån morgon till eftermiddag, och
sitta der i kölden och skrifva med sina blåfrusna och styfva fingrar.
En sådan »kollegiihäst» är vanligen en student, som går på
fyratiotalet och i en sjutton till tjugo år reguliert bevistat akademien;
karlen är merendels mycket mager och tunn om näsan, ser frågvis ut
och har alltid brådtom, alltid bläck på fingrarne och grå galoscher.
En sådan flitig myra har aldrig tid att borsta sig, knappt tid att äta.
Talar man vid honom, så gapar han, och vill man ha en upplysning
i en sak, så börjar han bläddra i sitt kollegium och svarar en sedan
precist med professorns ord. För en sådan är allt vetande ett intet,
om det ej ordrätt efter lektionen utföres och uttalas. Af vetenskaper-
Wetterbergh, Berättelser, skizzer och noveller* 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
