Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En generalmönstring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En generalmönstring. 57
Men sqvadron efter sqvadron rider fram; fanfarer höras; talet förnyas
för alla sqvadronerna, hästarne konstla för tältet och plymerna, och svettiga
och blanka i fysionomien stå bondpigorna qvar på platsen. Blott
obetydligheter störa den högtidliga akten; blott ett och annat flin från pigorna,
ett och annat: »låt vara mig, Anders Petter», eller »jag tycker att
lyftnanten skulle hålla sig för god», tillkännager, att det äfven gifves
ett annat sätt att fördrifva tiden, än det att mönstra.
Middagssolen har redan med sitt gyllne öga kastat en glad blick
på den sköna truppen, och det lider mot kl. 5 på qvällen. Der
uppe i officersbyggnaden har varit stök hela förmiddagen, och nu står
bordet, svigtande af lånadt silfver och betäckt med skarfvade dukar, i
den stora salen - generalmönstringen är slutad; det blåser till
afsad-ling m. m. och generalen med sin stab och mönstringskommissarien,
anförda af öfversten, spatsera till ort och ställe.
Man sätter sig vid det långa bordet efter rang och värdighet;
generalen och öfversten på stolar, men alla öfriga på bänkar, och nu
börjar man att skramla med knifvar och gafflar. - Strax? -Javisst;
ty bränvinsbordet är för dagen borta - generalen är nykterhetsvän.
»Det är med fägnad», säger han, sedan den första sugningen
blifvit tillfredsstäld, och han i sitt dricksglas häller innehållet af en butelj
S:t Julien; »det är med fägnad jag ser, att bränvinsbordet är bortlagdt.
Det hedrar lika mycket herr öfverstens nit, som officerskårens esprit.»
»Behagas portvin eller madeira?» frågar en betjent.
»Portvin», svarar generalen, hvarefter han fortsätter: »Branvinet
är ett gift för ett folks både andliga och materiella lif, folkets moralitet
och religiösa känsla förslöas derigenom» - (dricker) - »det är således
vår pligt, som hafva bildning» - (fyller sitt glas) - »att föregå de
obildade» - (dricker) - »med vårt exempel» - (fyller i glaset).
På detta sätt går måltiden sin gilla gång; fat efter fat serveras
och tömmes; butelj efter butelj framsattes full och borttages tom.
Ändtligen kommer deserten och med den Carolinabålen.
Champagne-korkarne smälla; glasen blixtra - det är en krigisk scen, full af lif
och rörlighet. Det röda vinet, här och der spildt på duken, gör att
denna liknar ett slagfält, och knifvar och gafflar ligga som tappade
troféer deribland. Glasen fyllas; alla vederbörliga skålar tömmas i botten.
Ändtligen, sedan bålen är nära tom, skrapar man med Stolarne - de två
nemligen, hela det öfriga sällskapet kastar benen öfver bänken - och
måltiden är slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
