Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grant och sant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grant och sant. loj
»Tack för det! Nå se, Julia har plockat bär åt mig.»
»Nej, det är åt pappa. Farbror skall fa andra», svarade barnet.
»Ack ja, Julia tror att pappa lika lätt kommer från Spanien och
hit, som hon in ifrån salen.»
»Kanske hon har rätt», smålog gubben. »Kom med mig, du
måste väl helsa på min reskamrat.»
»Hvem är det, farbror Baltzar?»
»Åh, en mycket ful herre», smålog denne, »en man, som vill göra
din bekantskap och kanske också lilla Julias.»
»Men Julia är ej klädd, hon springer här i trädgården som hon
vill och blir solbränd, och händerna äro ej just att skryta åt.»
»Men helsan, lilla Ebba? Är det ej långt skönare att se ett friskt
barn än ett alabasterhvitt - se ett gladt barnasinne skina ur ögonen,
i stället för det der tråkiga, som skymtar fram hos dessa snörda,
väl-agade och snöhvita små lefvande moddockor - säg?»
»Ack jo, farbror, Julia är lyckligare än jag vid den åldern; jag var
afgudad, men tvungen.»
»En slägtens Dalai Lama, som fick lof att gå på styltor, derför
att den heliga foten ej fick vidröra jorden. Ser du, menniskorna kunna
aldrig föreställa gudomligheter utan att gå bra illa åt sig. Det är en
slem sak att vara bättre än en vanlig menniska.»
Nu trädde den främmande mot dem. Det var Ludvig sjelf -
pappa sjelf med sitt fula ärr och sin solbrända hy.
Men allt det der såg ej Ebba, hon såg blott sin make - han, som nu
hade visat att han var något mera och bättre än blott en vacker karl.
Och hela husets anordning vittnade, att Ebba numera var något
mera och bättre än blott en vacker qvinna.
Många år hafva förflutit. Major Ludvig von Thilen är gammal
vorden, och hans Ebba är en liten god gumma, som är långt ifrån
vacker, men ännu lika älsklig som någonsin.
En hel skara af barn har vuxit opp omkring dem - alla äro
vackra, men ingen af dem är slägtens skönaste, eller har blifvit pappas
och mammas favorit för utseendets skull. Ingen af dem har någonsin
fått höra att fägring vore en förtjenst; kanske att den är en Guds
nåd, liksom helsan - liksom allt; och ingen af dem hade tänkt sig
utseendet som grunden för en framtida lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
