Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kung Anes hög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessa tre utrop accentuerades olika för att ge frågan riktig vigt.
»Jo, min himmelske fader, är det rim och reson! Skurades det
inte i förgårs, är det skick och skäl att gå så åt golfvet?»
Kaptenen stälde bösspipan mot soffan och betraktade sin
hushållerska med ett par ögon, som bådade oväder.
»Ja, det säger jag att pigorna inte ha tid att ligga här på golfvet
två gånger i veckan.»
Kaptenen teg, men ögonen gnistrade.
»Ja, det är inte värdt att kapten blir hastig, för det hjelper inte
ändå att här i evinnerlig tid ser ut som...»
»Hur som? Hur ser här ut?»
»Jo, som i ett svinbås.» Med dessa ord slog hon dörren igen.
»Och det säger hon mig... jag som är herre i mitt hus och
måste ha den der för syndens skull! Men vänta bara.»
Kaptenen slog upp fönstret och skrek: »Kärf! Kärf, kom genast!
Hör hit, Kärf! Jag tror att f-n tagit karlen, vet han inte hut!»
Fönstret slogs igen och kaptenen, för att ha något att göra, stötte
omkull en oljflaska, hvars innehåll rann på golfvet. Detta förargade
honom ännu mera, och när Kärf trädde in, var hans herre kommen
till kokpunkten.
»Nå, drar du benen efter dig, Kärf, eller skall jag smörja spelet
åt dig?» frågade kaptenen.
Kärf var ett passande motstycke till sin herre, en butter gubbe
med en temligen väl tilltagen näsa, gråspräckligt hår, kortklippt som
en stubbåker, och en hop rynkor i pannan, som trotsade den mest
genomdrifna fysionomist.
»Jaså, är det nu på det viset igen! Men det säger jag kapten,
att jag ger f-n hela Anstad, och hushållerskan, och kapten med om
det kniper.»
Denna kraftyttring imponerade, kaptenen strök ner mössan i pannan
igen, och detta betydde alltid så mycket som: »jag lugnar mig».
»Ja du, det är just hon Örnan... ja, det är mig en förbannad
menniska.»
»Jo, som sagdt, kapten, hon har f-n i kroppen. När jag kommer
med en smula fisk, som jag fått på näten, så slänger hon fiskstjertarne
der ute och snurrar som en arg katt, för si, det är inte nog kantänka;
inte kan jag skapa fisk åt henne.»
»Nej.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
