Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyckeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyckeln. 299
fraktar fartyg, hon sköter ekonomien - eller om hon ej kan det eller
vill det, och herrskapet i öfrigt har råd, så är hustrun blott en grannlåt
i förmaket, och man skaffar sig en fru af samma reson, som man köper
en tafla af Fahlcrantz eller Södermark, för att pryda salongen. Vidare,
råkar man vara en fattig sate, så friar man och blir kär, förtjust,
förtviflad - allt som behagas, för att få fred för sina björnar, och så
lyckliggör man en arftagerska, som vill bli gift - hon må vara ful som
ett spöke och obehaglig som ett regndusk om hösten. Så der är det i
det praktiska lifvet - punctum.»
»Det är en tröstlös lära», sade von Turn, »men det kommer sig
deraf, att du aldrig känt någon värdig qvinna.»
»Väl möjligt, men då lär det vara förbannadt svårt efter dem.
- Du skall gifta dig?»
»Ja, med en ädel flicka, som älskar mig lika mycket som jag
henne», svarade von Turn med värma.
Rigelstedt smålog försmädligt.
»Lycka till, bror! Hon har pengar?»
»Icke mycket, men med flit och omtanka skola vi lefva lyckligt
i vårt lilla hem.»
»Mjuka tjenare! I ert lilla hem? Jo, ser man på - det blir
allt mycket romantiskt. Herr löjtnanten får sig oskalad potatis och
stekt sill, hvilken anrättning herr löjtnanten i salig hänryckning skalar
och benar, och lilla fru löjtnantskan går der och stökar, sotig om
händerna, eller stickar strumpor eller väfver dagen i ända, för att ha
något på de små englarne, som slita som vargar. Herr löjtnanten sitter
högst salig i sin obemärkta koja och hör på skriket och skränet, när
lille Anders har slagit pannan i dörrkanten, eller lilla Adelaide halt
ut bläckhornet öfver mammas präktiga lapptäcke, och mamma funnit
sig föranlåten att ta ner riset från spegeln, der det sitter.»
»Du målar präktigt», skrattade von Turn, »men jag förlåter dig,
ty du är dock ej elak och menar ej som du säger. Du känner
dessutom ej min fästmö.»
»Och du, bror, känner henne min själ icke heller», sade
Rigelstedt; »tro mig, jag känner qvinnan i allmänhet.»
»Ja, i allmänhet, derpå tviflar jag inte», anmärkte von Turn.
»Häng dig icke vid ord; jag känner könet, jag, och om Gud
skall straffa mig med en hustru, så skulle jag vara galen, om jag ej
gifte mig så rikt, att hon kunde bo en trappa nedanför min våning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
