Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre smultron, tre kyssar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre smultron, tre kyssar. 407
»Inom åtta dar!» ropade Ingeborg och modren på en gång -
»men huru i Guds namn skola vi hinna med allt till dess?»
Presten smålog vid sig sjelf, i det han återvände till sitt rum.
»Nu blef gumman min glad», sade han sakta, »och lilla Ingeborg
också.»
Fjorton dagar derefter kom en gammaldags karet in genom Horns
tull; slädföret var si och så, och prosten hade derför låtit framtaga
kareten för långresan. Färden hade gått långsamt, ty Ola, drängen,
körde sjelf och sparade på sina pupiller, prostens hästar, som nu fingo
taga sig en högst ovanlig motion af omkring tre mil om dagen.
»Gud låte kareten hålla!» sade Ola inåt herrskapet i vagnen, då
han började sitt tåg på den ojemna stengatan. - »Hvem är det?»
frågade posten vid tullen, och fick till svar; »prosten Hjertner från
Fridskulla»; samma, svar fick tullvaktmästaren, som blott tummade
något på en hösäck, men lät herrskapet resa i frid.
Ett litet, blomstrande flickansigte, som tillhörde en person, som
satt baklänges i vagnen, lutade sig åt begge sidor och lät ett par
qvicka ögon irra omkring bland byggningarna. - »Det der är
gubb-huset», sade prosten; »der bo gamla borgare, Ingeborg, och det der
är en högvakt - se, detta här, nedanför backen, är Jernvägen, och
nu komma vi till Skeppsbron - kör sakta, Ola, så att vi ej fara förbi
numro 24.»
Snart voro de framme och inträdde i grosshandlaren Nordens
eleganta våning. »Se här, Gustafva», sade prosten, »är nu mamma
val-behållen i tre pelsar och sju schalar efter vanligheten, och här är
Ingeborg; hvar är Norden?» - »Han är hos baron Axel Liljemark»,
svarade Gustafva; »välkomna, mina föräldrar!»
När de trädde in, presenterades barnen; alla slöto sig kring
mormor, som måste taga det ena efter det andra i knäet. »Det är ändå
roligt att få se de små barnen; gif mig en kyss du, Anton, och du,
lilla Leontine - och kom du också, du lilla minsta, du lilla Fredrika.»
Norden kom hem. Nu ve/o alla församlade kring ett trefligt
tebord; man glammade och skrattade. »Men», afbröt prosten på en
gång det muntra samtalet, »har du affärer med baron Axel?»
»Både ja och nej, min far», sade Norden - »det är synd om
honom; han är nästan alldeles ruinerad, och man vill nu lägga
seqve-ster på inkomsterna af hans fideikomisser.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
