Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hämd och försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4^2 Berättelser, skizzer och noveller,
måste stad, med förfrågan hvad han egde att göra i dylika
omständigheter, och fick med omgående post ett svar, som, efter en lång
vetenskaplig undersökning af majorens lekamliga del, hufvudsakligen
innehöll, att majorens helsa och lif berodde af ett snart begagnande af
brunnen vid Sumpmyra.
Sumpmyra är nemligen en nyupptäckt förunderligt verkande
helsokälla, som ligger omkring sex mil från Lillhamra. Som man vet, har
upptäckten af helsokällor ofta skett genom oskäliga kreatur; ett svin
(med läsarens gunstiga ursäkt) bökade rätt på källorna vid Töplitz och
en annan individ af samma slägte tog rätt på källorna vid Luneburg,
hvadan staden ännu i sitt arkiv förvarar ena skinkan af besagde djur:
det är stadens palladium; en hjort föranledde upptäckten af Aachen
och Wildbad, några harar värmde sig vid Warmbrunnen och en
tiggare upptäckte, om jag ej missminner mig, Medevi. Men den
underbara helsokällan i Sumpmyran upptäcktes genom en flock andungar,
som jagades af en gammal komminister, hvilken åter fastnade i kärret
och blott med möda fick upp sina stöflar ur gytjan, hvilka stöflar
sedan undersöktes af en vetenskapsman, som fann att de voro besmorda
med den ypperligaste badgytja. Komministern och andungarne få
således dela äran af upptäckten.
Emellertid fick stadsläkaren nys om gytjan och anstälde i
sällskap med stadens apotekare en vetenskaplig resa till stället, hela milen
(utan understöd af staten), och hvarvid man anstälde en analys af
något pölvatten, som stod mellan tufvorna, hvarvid apotekaren fann,
att det icke allenast innehöll jern, utan äfven en stor mängd kolsyra,
eller, som man kallade det, »fix luft» och dessutom luktade högst
gement, och således innehöll svafvel. Vid nogare undersökning på
apoteket fann man vidare, att vattnet innehöll koppar och zink, det vill
säga spiater, i samma proportion som till messing, och då enhvar vet,
att messingsfilspån botar benbrott och liksom sammanlöder benbitarne,
fann stadsläkaren, att Sumpmyrans vatten icke allenast botade
hemorr-ojder, gikt och andra obegripliga sjukdomar, utan äfven benbrott.
Sumpmyran var med ett ord en försynens välgerning mot den
lidande menskligheten och innehöll så mycket helsosamt, att något
ovilkorligen skulle taga skruf, och stadsläkaren förklarade sig för
Sumpmyrans förste intendent.
Ett långt träskjul snarlikt en repslagarbana, uppfördes på den
mjuka marken, behagliga promenader genom en dunge af martallar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
