Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hämd och försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464 Berättelser} skizzer och noveller.
Han var således hvad man kallar lättretlig och i hög grad envis,
en egenskap som till en del tillhör hans landsmän och som gjort dem
till hvad de voro under kriget, en nation af hjeltar, som ej skydde
något; men en dygd för en nation blir ofta ett fel eller åtminstone en
löjlighet hos en individ, och majorens envishet och häftighet var
derför en visa i hela orten.
Hade han varit gift och sett en barnskara uppväxa omkring sig,
hade troligen hans lynne blifvit annorlunda; han hade då egt sig ett
litet fosterland, en liten plantskola, som af honom skulle lärt att frukta
Gud, ära konungen, älska Finland och framför allt hata ryssarne.
Det skulle varit honom en tillfredsställelse att för sina barn kunna
berätta sina äfventyr, att i deras unga själar väcka fosterlandskänslan
och nationalhatet, han skulle klädt dem i sina liffärger och gjort dem
till en koloni af finnar midt inne i det fredliga Sverige, till en liten
kärnstam, som skulle hoppats på en tid, hvilken han inbillade sig en
gång skulle komma, då nationernas sjelfhämd söndersliter politikens
nät och kolonnen faller af sin egen tyngd. Men han egde ingen familj
utom en syster, fröken Emerentia, en god, vördnadsvärd qvinna, men
som icke hade så obetydlig del i sin brors motsägelseanda.
Hon var nemligen af samma lynne som han, endast förmildradt
af en god portion qvinlighet; hon fastade mera än brodern afseende
på hvad folket sade och försökte rätta honom; fastän med ringa, att
ej säga ingen, framgång. Hon blef således i stället för en ledarinna,
hvilket hon ville vara, ett slags gymnastik för gubbens envishet och
häftighet, en öfning som gjorde honom godt; det lindrade att få gräla
med syster Emerentia, då man ej kunde ansigte mot ansigte få gräla
med »den förbannade ryssen», som gubben merendels uttryckte sig.
Men syster Emerentia hade så der småningom antagit en
guvernants ton mot sin bror och var sällan af samma tanke som han. Om
han såg ett moln på himmelen och sade att det var grått, så tyckte
syster Emerentia att det var blått j beskref han, som ofta hände, slaget
vid Svensksund och för att uttrycka sig expressivt, hvilket han gerna
gjorde, kom att säga att de ryska skeppen blefvo sönderskjutna så små
som svafvelstickor; strax var fröken framme och anmärkte, att det
var omöjligt att ett skepp kunde så söndersplittras; då blef gubben
ond och svor och bannade en hel armé af onda varelser öfver verlden
och påstod att det var sant.
När alla medel att omvända majoren blefvo fruktlösa, gick Eme-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
