Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hämd och försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482 Berättelser) skizzer afh noveller.
Major Pistolsvärd var nu en svag gubbe; elden i hans själ hade
nästan slocknat och blott då och då flög ännu en gnista ur den
utbrända härden, der fordom så många och så ädla tankar, men lika
ofta häftigt uppflammande passioner förut hade brunnit.
Hans syster hade blifvit en gammal matrona och stod ej mera
flickfadder. Äfven hon var lugnare och fridsammare än förr, men hade
bibehållit samma kärleksfulla hjerta som fordom.
Lille Ludvig var nu en skön yngling, han hade artat sig väl och
var de begge gamlas enda glädje. Endast när der kom bref från
Ludvig, lefde gubben Pistolsvård åter upp och gladde sig åt sitt barn,
ty så ansåg han honom, och fröken väfde lärft året till ända åt sin
älskling.
Ludvig hade valt prestvägen och var just nu prestvigd. Brefvet
derom ankom en vacker sommardag, då gubben majoren satt utanför
sin byggning med pipan i munnen; det blef en glädje i hela huset.
Fröken, som eljest icke hade för vana att meddela hvarken sin glädje
eller sina små motgångar med tjenstefolket, kunde ej nu låta bli att,
så snart sig göra lät, berätta pigorna att herr Ludvig nu var blifven
prest. Majoren deremot, mera barnslig än systern, ropade strax på
Petter Anders och sade:
»Det är ju f-n, Petter Anders! nu är Ludvig prest allaredan!
Det var en tusans pojke - Gud välsigne honom! der har du en buss,
Petter Anders, gå in i köket och få dig en sup.»
Ludvig hade blott några år varit vid akademien och hade tagit
graden och blifvit prestvigd. Han var en yngling, som ingen talade
om, han lefde för sig sjelf och med sina böcker. Hans lilla rum var
ordningen sjelf, allt var rent och iint, fastän i högsta grad enkelt, ty
majoren hade hvarken förmåga eller vilja att gifva till öfverflöd; Ludvig
måste spara, om det äfven ej legat i hans lynne.
Han hade blott en vän, men af ett till honom sjelf alldeles
motsatt lynne. Det är en oriktig idé man gör sig om vänskapens orsak,
om det fina bandet, som kallas tillgifvenhet, då man tror, att det väfves
genom sympatier. Vänskapen består af trådar, inväfda i hvarandra,
ej af paralleler; gå tvenne karakterer parallelt, är der hvad man kallar
likhet i riktningen af dess trådar, då är det blott uppränningen till en
väf; men skall det verkligen blifva något af, så behöfs inslag, några
4rådar som inflätas tvärs öfver.
Det är derför man sällan ser två likartade menniskor vara mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
