Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hämd och försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4§4 Berättelser, skizzer och noveller.
han sedan, »kommer väl snart med flickan; han skall se sin herre
riktigt» - och nu flyttade han vaxljusen närmare, så att de kastade
ett klart sken på den dödes blåbleka ansigte. Ändtligen gick han,
smög sig tyst utför trapporna, förbi betjenternas rum, der han hörde
skratt och buller, och ut på gatan. »Ack», sade han vid sig sjelf,
»hvad den der bofven var ensam och fattig i all sin rikedom!»
Baronens kammartjenare var likväl länge förhindrad att komma
hem till sin herre. Då han skulle passera ut från det hus vid
Österlånggatan, der fru Mandelqvist bodde, grep honom en karl i kragen.
Betjenten ville slita sig lös, men förstenades och förskräcktes, då han
igenkände unge baronen Nordenhjelm vara sin motståndare.
»Ser du, Melker, jag har funnit dig», yttrade Adolf, »och du skall
åtminstone ej blifva ledsagare i afton; du följer med mig.»
»Nådige baron! jag vågar inte; gamle baron har skickat mig ett
ärende, och jag törs ej dröja.»
»Jag känner ärendet», sade Adolf lugnt; »du följer mig, gamle
baron må säga hvad han vill derom; du kan skylla på mig, Melker
- se så, gå.»
Adolf förde betjenten med sig hem på sitt rum. »Se så, nu äro
vi framme; du, Melker, dröjer qvar tills dager i detta rum. Intet
prat, jag känner hela historien, och vore ej baronen min far, skulle
jag öppet anklaga dig.»
Med dessa ord gick han åter ut och qvarlemnade Melker i
mörkret; dörren tillslöt han med regellås och gick.
»Nå», frågade han Ludvig, då han inträdde i sin väns rum.
»Nå?»
»Flickan är räddad», yttrade Ludvig.
»Och är i säkerhet?»
»Ja.»
»Hvar fick du rum för henne? är hon hos godt, hederligt folk?
har du stält allt godt och väl?»
»Ja», svarade Ludvig, »hon är hos en aktningsvärd familj; hon
skall bli en god, ädel flicka.»
»Hvar är hon?» frågade Adolf med ifver.
»Jag vill ej säga dig det; du finner sjelf orsaken», yttrade Ludvig.
»Om du verkligen älskar flickan, så är det dig nog att hon är lycklig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
