Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Filantropiska sällskapet i Skråköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Mitt herrskap! oaktadt fattigvårdsstyrelsens aldrig tröttnande nit
och de bättre lottades osparda frikostighet, började det förliden höst
att drypa i stadens fattighus. Detta upphörde väl under vintern, då
vattnet kristalliserades till is och således ej var i droppform, men
återkom på våren desto häftigare och dröp på dervarande gummor, hvilka
dock med kristlig undergifvenhet buro sitt öde och funno det behöfliga
skyddet genom att ligga under sängbottnarne i stället för på dem,
hvarigenom ett extra tak erhölls. Men nu på sommaren sade en af
våra upplysta medborgare, visserligen ej i elak afsigt, men dock ej
välbetänkt, till de klagande: »der äro flera hål på taket». - En allmän
oro uppstod, ty i stället att som förut anse takdroppet som en
himmelens tillskyndelse (hvilket det sannerligen också är), sköto gummorna
skulden på fattigvårdsstyrelsen. Hvarför, frågar jag, skulle man säga
dem, att det var hål på taket, när de ej begrepo det sjelfva? Hvarför
väcka oro i oskuldsfulla hjertan och försvaga det heliga band, som
förenar dessa käringar med deras älskade fattigvårdsstyrelse? Hade de
väl råd att laga hålen? Nej. Och hvad måste då bli följden? Jo,
att fattigvårdsstyrelsen, mot hvars ära det strider att taga impulser
nedifrån, måste för exemplets skull låta hålen förbli olagade; ty om de
nu lagades, skulle anspråken stiga ännu mera. (Bra taladt!
Apotekaren har rätt!)
»Så bör ock en upplysande skrift ej innehålla något, som kan väcka
oro. Utom bönesuckar om en salig ändalykt, som är det nödvändigaste
af allt, bör denna skrift innehålla nyttiga rön om närande mossor, om
bensoppa och andra födoämnen, som äro stärkande, att ej nämna bark,
detta manna, som Gud låter växa i våra tusenåriga skogar (sensation),
i minnets lunder. (Paus. Djup sensation.)
»Det är ej utan orsak nordmannakraftens gud, Thor, drogs af
bockar, ty dessa lefde af bark och voro symboler af den nordiska
kraften. Måtte nationen återvända till barken! (Skönt! sublimt!) Det
är ej utan orsak Odins foglar voro korpar, ty dessa djur äta afskräde.
(Bra! bra!) Det ligger således en gammal nordisk-religiös åsigt till
grund för barkbröd och bensoppa. Men tron har vikit ur folkets
hjertan, liksom barkbrödet från bordet. Öfvermodet beherrskar massorna.»
Så ungefär talade vår lille apotekare, och sällskapet bildade sig.
Sedan år 1848 har mycket händt. Europa har lugnat sig (tycks
det) och dessutom ha sällskapets alla välvilliga försök strandat mot »de
sämres» halsstarrighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
