Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strumpväfvarens barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542 Berättelser, skizzer och noveller.
August stocl med ryggen vänd åt syskonen och plockade några
qvistar af en albuske, som förnedrat sig ända derhän att ha slagit rot
på fattigkyrkogården.
»August, kom hit! hvem har satt korset på grafven? Jo, jo, nu
vet jag», ropade Anna och störtade bort till August, »det har du, du,
lille August.»
Flickans vackra drag lifvades, hennes öga brann, den bleka kinden
spelade i en späd rosenfärg, då hon kastade sin arm om August och
sade: »det är du, August, det är du, som satt korset.»
»Ah ja, jag tyckte det såg så tomt ut, och så sade jag till mästaren:
här ligger en gammal blankard till en trilla, kunde jag få köpa den af
mästaren? - »Hvad vill du med den?» sa’ han. - »Jo, jag ville sätta
ett kors efter strumpväfvar Martell», sa? jag. - »Kände du Martell,» sa’
han. - »Ja», sa jag. - »Åh ja, Martell var bra, ända till det gick ut
för honom, då började han», sa:’ han. - »Åh, så ta jernbiten, men
fuska inte», sa han - så att det inte har kostat mig två styfver.»
»Tack, August!» ropade flickan; »den der skall stå der till
evig tid.»
»Åh ja, den är durabel, sorn far alltid sade om sina strumpor»,
inföll Anders.
De tre vännerna stannade en stund, Anna nedsatte sin bukett vid
korsets fot; men solen började sjunka i vester, himlen rodnade redan
lindrigt, och det var två mil till Strömsbro. Hon kunde ej komma
hem förrän på natten. Min Gud! fyra mil måste hon gå för att träffa
en fattig bror och en ungdomsvän och få se sin fars graf - det är
mycken möda för litet nöje.
Då de unga lemnade kyrkogården, var ännu solen till häften oppe,
den sken klart på monumenterna och glindrade präktigt mellan träden
- en liten stund derefter var solen nere, och månen satt blek på den
ljusa himmelen, som ej skuggades af några moln.
»Staden behöfde verkligen en annan promenadplats», yttrade en
herre, som, ledande en dam och i stort sällskap, inträdde på
kyrkogården; »man har här aldrig fred för att vattna och plantera på
grafvarne.»
»Ack, herr Griberg, man kan inte tänka sig något vackrare än
att en skön, sval sommarafton promenera under de höga löf hvalfven
på kyrkogården; jag och min Albert riktigt njuta deraf. Är det inte
så, Albert?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
