Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strumpväfvarens barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strumpväfvarens barn. 553
»Men, August, om nu allt går på tok, om jag i min dumhet
ödslar bort i stuguspiseln det du med svett och möda hamrat ihop i
smedjan, hur skall det gå? Då blir du ond på mig, och jag olycklig
- då skall du ångra, att du tagit mig - då skall du tro på alla
historierna om oss, fabriksflickor - ty visst och sant är ändå, att de
inte äro för rara. Ja, ja, August, om jag inte hållit dig så kär för
det der korset du satte på fars lilla graf på fattigkyrkogården, om jag
inte vid spinnstolen beständigt tänkt så här: »om söndag kommer
August hit», och så hållit på att glädja mig i sex långa veckodagar
- så - ja det erkänner jag - hade det nog gått ikring - kring
med mig också, som med många andra.»
»Tror du det? Åh nej, lilla Anna», sade den nye smeden och
såg sin bleka flicka in i de trohjertade ögonen.
»Jo jo, min August. Tänk dig ett stackars barn, som i sex dagar
ingen annan har att tala med än ett spöke af jern, som slamrar och
skriker sitt eviga: håll ut - surr, surr! håll ut, jag tröttnar inte, du
får ej tröttna! Tror du ej då, när söndagen kommer, och barnet får
höra en menniskoröst, som talar smekande ord - att icke dessa halka
ned i hjertat och förderfva det. Tror du väl, att det barnet kan akta
sig för hala ord -? Det har blott lärt akta sig för trissorna i
spinnstolen. Nej nej, du! det är ej så godt heller. Det är ej många, som
har en vän att lita på; nej - ingen vill gifta sig med fabriksflickan
och göra henne till en ärlig mans hustru - ingen vill ha en oduglig
en, en stackare - bara du, August, bara du - Gud gifve du ej
ångrar dig.»
Fjoiton dagar derefter höll herr Jarlin bröllop åt Anna.
Mamsellen hade klädt den unga bruden rätt grann och nätt. En
myrtenkrans slingrade sig genom det bruna håret. Denna myrten egde Anna
sjelf, den stod bland andra blommor i stora spinnsalens ena fönster och
hade vuxit bra, oaktadt bomullsflocket och oljeluften.
Fru Jarlin hade på Annas begäran låtit henne gå i sitt kök -
hon var ej så oduglig, som hon sjelf ansåg sig. Hon kunde åtminstone
koka en ärlig gröt. Men detta var också allt; som nygift och två och
tjugu år gammal måste hon lära sig allt som ett barn - men August
var tålamodet och munterheten sjelf när han kom ur smedjan. »Ser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
