Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skatorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
566 Berättelser, skizzer och noveller.
»rönndrufvor» - i den rönnen hålla skatorna på att bygga ett
konstlöst bo af pinnar och qvistar. De äro två och hjelpa hvarandra troget;
från bittida på morgonen till sent på qvällen arbeta de flitigt, snart
är boet färdigt; då bo de tillsammans i sämja och endrägt, hjelpas åt
att kläcka ut äggen och att mata ungarne; när dessa blifva större, lära de
dem flyga; mödan är gemensam. Kommer en roffogel inom deras
synkrets, så gömma de sig begge, faller en unge ner och dör, klaga
de begge, och när de flytta, följa de hvarandra, bygga ett nytt bo och
lefva på sitt gamla sätt; men de skratta mycket, nästan för mycket,
för att vara endast af glädje öfver sin lycka.
Jag har länge funderat öfver resonen, jag reflekterade till och med
en hel hop.
Nu vet enhvar, att skatan aldrig bor annat än i sällskap med
menniskor, i städer och byar. I skogen, på ängen, med ett ord - i
vildmarken ser ni dem aldrig. Skatorna äro således sällskapliga djur,
det är nummer ett, och älska menniskan, det är nummer två, och
likna ’ menniskan derutinnan, att de tycka om silfver och andra
glänsande ting, det är nummer tre, och till och med kunna stjäla, precist
som om de vore riktiga menniskor: om man nu lägger härtill, att de
lefva två och två i ordentliga äktenskap (nemligen detta är en »det
går an »-idé), samt skratta så hjertligt som trots någon beskedlig
handel sbokhållare, som råkat säga ett qvickt infall, eller en extra notarie,
som får beundra ett dylikt af sitt hofrättsråd - så följer deraf, att,
fastän skatorna icke äro riktiga menniskor, så äro de likväl icke så
rasande långt ifrån.
Mina skator höra till la haute volée, de bo åtminstone i höjden,
högre än två våningar, min rönn är deras lilla »sommarnöje», och
hafva de uppe i toppen troligen en ganska vacker utsigt. Jag sökte
sjelf härom dagen att skaffa mig ett ungefärligt begrepp om vidden af
deras synkrets, i det att jag stack ut hufvudet genom en taklucka på
en byggnad der nära vid - det var en förtjusande utsigt, fastän jag
ej såg mer än åt ett håll; rnen jag kan ungefärligen imaginera mig
huru de hafva det der uppe. Jag observerade ock, att mina skator
alltid sutto och sågo sig omkring, då de skrattade, eller också kom en
af dem hem från en utflygt i granskapet och tycktes omtala något
för den hemmavarande; språket förstår jag väl inte riktigt, men att
det är i samma slägtskap med kinesiskan, som svenskan med sanskrit,
är temligen afgjordt. Nå väl, jag observerade ännu mera noga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
