Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skatorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skatorna. 571
»Ja, det är detsamma», ropar gumman. »Calle skall ha dem,
stackars barn; om jag inte vore, så fick han gå naken och svälta i hjel,
stackars gosse!»
Jag bör anmärka, sanningen likmätigt, att det stackars barnet är
trettiofem år gammal och en stor rumlare, som esomoftast gör
tjenstgörande majoren besvär nog.
Hvem är det som bor der borta i det stora vackra huset? Det
ses troligen också från den höga ståndpunkten i skatboet! - Ja,
visserligen - der bor baron Fredenpalm, en mäkta rik magnat, gift med
brukspatronens dotter der nere från bergslagen, jag kan inte för
ögonblicket påminna mig namnet.
Baronen är en liten, rätt beskedlig man, något dum af sig, säger
man, men af det förträffligaste hjerta.
»Välkommen, herr löjtnant!» säger han förbindligt, »var god stig
in hos min hustru, jag skall strax komma efter.»
»Välkommen, min älskade Jaques! säger frun åt löjtnanten; »gick
Fredenpalm ut? Ack, min Gud, hvad han tråkar ut mig! Här sitter
han då hela dagen ibland, och hade jag ej hoppet, att du då och då
kom hit, så ...»
»Ack, älskade Fredegunda!» hviskar löjtnanten, »jag föreställer
mig hvad du lider - han hade den godheten att lofva komma strax
efter, han är strax här.»
»Jaques», suckar frun, »du tänker väl ofta på mig? ...»
»Ödmjukaste tjenare, herr löjtnant!» säger baronen och klifver med
detsamma in i rummet. »Jag ber om förlåtelse att jag lemnat er ensam
med min hustru; var god sitt ner älskade Fredegunda, ring på té!»
»Kanske du fryser, älskade Sebastian», säger frun och klappar
honom på kinden; »herr löjtnant, ni skall vara god moralisera
Sebastian, för att han går ut så tunnklädd! - en man, som ej aktar
helsan, älskar inte sin hustru; du skall akta din hustrus man, min egen
Sebastian!»
»Ja verkligen, herr baron!» säger löjtnanten; »hennes nåd har
rätt...»
»Nej, nej, herr löjtnant», småskrattar baronen, »men hon är så
förfasligt rädd om mig, min lilla hustru. Är jag icke försigtigt klädd?
Först har jag en tjock flanellsskjorta närmast kroppen, den lade jag
mig till i fjol våras, sedan jag haft frossan, - jag frös nemligen i tvä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
