Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skatorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5?6 Berättelser, skizzer och noveller.
så oafbrutet, .mitt fromma sinne blef allt mera retadt mot de infama
skatorna, som vågade skratta åt hederliga, genom ordentlig vigsel
sam-manvigda och ej ännu ens i konsistorio anmälda par. Jag måste
således taga någon kraftigare mesyr och tog ner professor Hvassers bok
om äktenskapet från min hylla, begaf mig upp på vinden, slog upp den
lilla takgluggen, som jag förut omtalat, lade boken framför mig i
takrännan och kastade mina ögon på skatorna, hvilka nu som bäst höllo
på att mata sina ungar.
Jag slog upp påg. 9 och läste med hög röst:
»Då den pseudonaturalistiska åsigten mäktat försvaga eller
upphäfva tron på det eviga, hafva äfven samvetet och förnuftet eller
medvetandet af det rättas och sannas nödvändighet, hvilken uti denna tro
har sin lefvande rot och grund, förvissnat, och under det
naturdrifterna till positiva krafter - inom känslans gebit har viljan emanciperat
sig från samvetets makt, och i denna emancipation satt sin frihets
sanna väsende -»
»Begripen I detta?» frågade jag, när jag läst upp det anförda
stället.
Skatorna sågo något förlägna ut; jag tänkte derför att smida, medan
Jernet var varmt, och slog upp påg. 87 och läste:
»Erkännandet af generationens helighet utgör, såsom redan är sagdt,
äktenskapets inre lefvande rot - - -»
Jag hade knappt kommit till »roten», förrän skatorna började
skratta af alla krafter; kan man begripa, hvaråt de skrattade? Jag kan
inte begripa det, men derför blef jag också ganska ond, slog handen
i takrännan, så att hon svigtade - det är nemligen en gammal
träränna - och utropade:
»I grinande uslingar! er kärlek är blott »somatisk» och icke denna
luttrade, heliga kärlek, som menniskorna hafva; menniskans generation
är helig och alldeles icke det allra minsta djurisk, vi homines sapientes
handla af en djup och helig inre grund, hvars innersta och sanna
kärna är af himmelskt ursprung, I åter af en rent af »somatisk», på
instinktens grofva jordmån uppskjuten, ren och obemängd djurisk
sinnlighet eller »somatisk» kärlek; I skolen veta, att »det positiva i
äktenskapets idé utgöres af erkännandet af generationens helighet.» Af
detta erkännande följer omedelbart begreppet om qvinnans värdighet;
ty (nu lade jag vigt på orden) inom sexualförhållandet är hon hufvud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>