Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skatorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Telegrafstolparna.
|jcke har jag velat tro det, men sanning är det –
telegraf-stolparne hafva förnuft, äro verkliga varelser, liksom vi,
fastän naturligtvis långt under menniskan i förstånd, ty hon
är den förnämsta i skapelsens kedja, det veta vi - och en
krögare med blå näsa är mera lik en Guds engel än någonsin en
stackars dufva - allt det der är klart i sig. I våra tider tror man
intet annat än det man sett med sina egna ögon eller hört med sina
egna öron; man tror, med ett ord, på ingenting annat än sig sjelf,
och i detta fall hör jag till tiden; men jag har verkligen hört
telegraf-stolparne tala, icke genom tråden, utan sjelfva - individerna.
Jag gick mig en afton ut att spatsera, och gick stora landsvägen,
der bredvid Kongl, telegrafstyrelsen på vissa afstånd rest upp stolpar.
Jag betraktade dessa bräckliga stolpar, så smärta och höga, och tänkte
ett och annat om hvad verkan allt detta skulle ha i en framtid, om
t. ex. krig och telegrafi kunde finnas på en gång, om ej jernvägsnäten
och dessa eviga trådar inom kort skulle förbrödra folken, snart göra
ett gemensamt telegrafspråk nödigt och omgestalta nationernas kotterier
till en enda stor mensklighet, som icke hade någon skrinlagd ära eller
några klafbundna intressen. Just när min framtidsverld höll på att
klarna för mitt inre öga, hörde jag bredvid mig en djup suck. Jag
stannade - det suckade omigen, och sucken kom från telegrafstolpen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
