Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vår nästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snart började klockorna att röra på sig. Bing, bång – bing, bång
– det lät något. Lilla Emma tyckte, att detta var så märkvärdigt,
att hon nära nog trodde, att allt ihop var slut med endast ringningen.
Men kyrkdörrarna stodo öppna, och nu skulle man in i kyrkan.
Den stackars mamma måste beständigt luta sig ner; ty det var ett
evigt frågande. Emma, som aldrig förut fått förtroendet att följa med
till kyrkan, hade visst hört talas om altare, predikstol, orgelverket och
taflorna, ja till och med de med bjerta färger målade vapnen på
väggarne; men sett allt detta hade hon aldrig. Sången begynte, och orgeln
föll in. I början viste Emma ej riktigt hvad hon skulle tänka om det
väldiga instrumentet, men fattade snart, att det var en sorts fortepiano,
fastän mycket större än det syster Clara spelade på. Men psalmen
slutade, och presten framträdde. Detta är en pröfvosten för de små
barnen, och Emma höll på att högt fråga sin mamma, då denna böjde
sig ner och hviskade: »nu skall du vara alldeles tyst och noga höra
efter hvad presten säger, och så skall du göra som han säger; ty han
talar öfver och förklarar Guds ord.»
Och lilla Emma satt så stilla, så stilla och hörde så noga på.
Visst var det mycket, som hon icke förstod; men presten hade fattat
sitt kall som en andans man, som väl vet, att vi alla i kyrkan äro
barn, eller vilja vara det eller åtminstone böra vara det. Han viste,
att dessa barn, de lärde som de enfaldige, skulle tränga sig kring
honom för att från hans mun höra kärlekens evangelium. Allt detta
viste han, och derför talade han så enkelt, men tillika så hjertligt, att
alla små och stora förstodo honom. Det var ej lärdt – icke grant;
men så klart, att sjelfva lilla Emma förstod en hel hop – och så fattade
hon, att han talade om kärleken till nästan. Hon gjorde sig ej reda
för, hvem nästan egentligen var; men lika godt! – det var ett
kärleksfullt hjerta, som behöfdes, så mycket viste hon.
Hennes mamma, som blott tänkt på, att Emma skulle hålla sig
stilla, och icke förmodade, att barnet skulle begripa någonting af hela
predikan och allra minst att hon skulle fästa sig vid den delen deraf,
som talade om kärleken till nästan, gjorde ingen förklaring öfver detta
ämne, fastän hon förklarade mycket annat. Emma åter, småförståndig
och säker på sin sak, tänkte: ja, jag skall lyda presten och älska
nästan som mig sjelf.
Påföljande dag lekte den lilla i trädgården. Der stod en liten
blomma, som började blekna af brist på vatten. Den fina stjelken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
