Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informatorsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Minnen frän mina informator s ar, 587
så sällan dit, att ett sker af två: antingen tiga de som muren, låsa in
sina sällskapsgåfvor - af fruktan att de ej kunna stå prof - eller också
öppna de hela förrådet; och man kan väl föreställa sig, huru mycket
fattigdomen, hvars tillgångar ofta äro endast drömmar, samlat ihop på en
eller två terminer. Som ur ett ymnighetshorn på medaljer - ur
hvilket kronor, svärd, riks- och vanliga äpplen, rosor och päron, böcker,
barnleksaker och englar falla i en förvirrad blandning - så flödar
ordet från lapparne på en fattig student, som en gång om året eller
så omkring kommer i sällskap och skall lära sig att lefva som och
bland folk.
Så mycket mindes jag, att jag just lagt an på att behaga mamsell
Mellén, guvernanten, och som jag ej hade någon skala att mäta mina
artigheter med, så kunde det ganska lätt ha händt, att jag framstält
sakerna så, som att jag velat fria; - och af en roman, som jag Jäst,
viste jag, att det icke fans i hela verlden någon varelse, som så lätt
klibbade vid som en guvernant. Således kunde det nu hända, att
mamsellen, för att taga fasta på min arma person, omtalat och utlagt
saken för professorn, som. åter, för att skydda sin guvernant för prat
bland stadens fruar och flickor och sitt huses ära, kanske funnit bäst
att lägga vantarne på gunstig herrn och låta mamsell Mellén taga
första inteckningen i min förut ograverade person.
Dessa voro mina funderingar, som på intet sätt voro glädjande,
ty först och främst så ville jag vara en fri man, för det andra var
mamsellen äldre än jag, och långt ifrån vacker, hvartill kom, att hon
var lika fattig som jag; - men för det tredje skulle jag bli magister,
och professor Ekeberg skulle med tiden bli min svåraste examinator,
och sträng var han alldeles tillräckligt förut, att man just icke behöfde
framställa sig som hvarken pratmakare eller förstörare af en flickas frid
- för att bli differerad, hvartill kom att professorn var en »kinkblåsa»,
»lunegod» (för att ej nyttja ett utländskt ord: journalier) och att han
ibland, som man sade, differerade en stackars passabel menniska, blott
derför att han sjelf hade tandvärk eller att hårturen blifvit illa bränd.
Jag var verkligen icke i den allra lyckligaste sinnesstämning, när jag
inträdde i professorns nedra förstuga och putsade mig för att gå opp
till honom på öfra botten. Det var strax före jul - fult, kallt,
regnigt och snöslaskigt. Trappan opp, mörk som ingången till tartaren,
gapade emot mig - men jag gick, frusen naturligtvis både till kropp
och själ. I öfra förstugan skurade man till helgen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
