Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informatorsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Minnen frän mina informator sår. 591
visade sig deri. - Så der pratar man ej utom munnen, utan att
antingen vara en narraktig idiot eller en barnafrisk, glad själ.»
»Men om jag vore det förra», sade jag småleende.
»Det förra är han icke, och således är han det senare - hör på
- till nyår skall han vara på Träskälla, och således skall jag lemna
honom respenningar.»
»Jag tackar - men -»
»Men han är skyldig för mat och rum?»
»Ja.»
»Nå, det skall betalas, gör opp sina räkningar nu och kom igen.
Adjö med honom, käre Alexej.»
Således var allt väl aflupet. Ack! du min Gud, hvad den
beskedliga mamsell Mellén var älskvärd - jag blef nästan jaloux på den
lycklige häradshöfdingen Gyllenarm, som skulle få en sådan skatt. Att
hon ansett mig tala bredvid munnen, som en narr eller ett barn,
skulle väl förtryta mig, men hon hade rätt - så var det.
»Nå, nu ser han annorlunda ut, vår hederlige Alexej», yttrade
brödren Wimmerkant, som, under det jag stod på heta stenen, varit
på källaren och ätit frukost. Så olika äro ödets lotter - han åt en
delikat frukost, under det att jag stod inklämd vid dörrn hos en
professor, och han svor på kyparen och var missnöjd med vinet, under
det. att jag höll på att blifva yr af glädje öfver något, som han skulle
ansett rentaf för en olycka, nemligen att mottaga kondition på
bondlandet, som han alltid uttryckte sig. Vi skulle begge varit olycklige,
om vi nödgats byta. Jag ville ej för hela verlden lefva på värdshus
och med ett tjog dussin-vänner på släp; han skulle fått tvinsot, om
han nödgats flytta från kamraterna.
Det var den 12 Januari år 18-. Året må vara onämndt, ty
det är så vanligen med märkvärdiga händelser, att man vet dagen,
men icke året. Således var det den 12 Januari för många år sedan
en glad ungdom^ nemligen jag sjelf, sittande grensle på en kappsäck,
åkte vägen fram till Träskälla herregård. Det hade varit en svår resa
- hvar och en, som är något van vid »comfort», isas af fasa, då jag
nödgas omtala, att jag endast hade en tunn kappa, icke några
bottforer, ej en gång galoscher, att jag åkte än på släda, än på kärra, att
jag vältade några gånger på vägen och fick ligga i oeldadt rum, ty att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
