Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informatorsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Minnen frän mina informator sär. 627
»Men», sade jag, »bästa rådinna!»
»Jaså, jag skall kanske få moral af min käre mågs domestiker
också», skrek gumman, skummande af raseri.
Jag var temligen lugn, men höll på att bli förargad. Det der
ordet »domestik» stack min lilla fåfänga; men jag tog det klokaste
partiet, fattade patronens arm och sade: »nu, herr patron, är det
bäst att vi begge gå.»
Patron lät leda sig som ett viljelöst barn, och således blef den
heliga synoden ensam igen med sin smärta.
»Nu ser magistern», sade patron, när vi åter sutto på hans
kammare, »huru elemenskadt dumt den gör, som gifter sig af kärlek. Det
bör herrn inte göra. Nej, räkna så här: flickan är vacker eller ful -
det gör detsamma, god eller elak - också nästan detsamma; men se
till - primo, ha föräldrarne förmögenhet - är den säker - äro de
gamla eller mycket sjukliga - eller rent af döda, som är det allra
bästa - men gift sig inte af kärlek.»
»Ah ja, det kan väl gå an, blott man ser sig för.»
»Såg jag mig inte för? Är inte Lina en beskedlig menniska,
fastän svärmor kollrat bort henne?»
Patron talade länge, men det blef ej bättre.
Den svåraste dagen var den fjerde December. Jag glömmer aldrig
den dagen - Barbaradagen. Under det att Bricollisterne firade sin
högtid, så hade vi också en. Om någonsin ställningen var generad,
så var det då vagn efter vagn kom och gästerna, hvarje i sin ordning,
frågade: »är landshöfdingen kommen?» och patron, som tog emot,
måste berätta nederlaget. Fruntimren skulle hålla god min, men de
märkte med grämelse huru husets olycka väckte skadeglädje hos
grannfruarna, som varit så hjelpsamma några dagar förut, men nu i sin
ordning tyckte, att det var rätt åt »David bagares nobless» (som den
qvinliga personalen kallades i orten) att den misslyckats. De gamla
fruarna kunde derför aldrig nog utbreda sig öfver det ledsamma, som
hade händt de älskade vännerna på Gyllebo, och hoppades att grefven
väl någon gång skulle helsa på. Emellertid läto de allt sig väl
bekomma - och kalaset var ypperligt. Det enda som kunde sparas
var viner, som tagits på öppet köp, samt stearinljus, som till en del
ersattes med talgljus.
Den påföljande veckan gick åt med att packa in och bortföra allt
det lånade. Mer än en anmärkning gjordes på skadade effekter, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
