Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett snilles vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
636 Berättelser, skizzer och noveller.
sade alltid lektor Törnstedt, och han blef öfver åttatio år innan Gud
kallade - - »
»Det der angår mig icke: visst f-n vet jag, att du lefver dietiskt
- och på det hela taget så hålla vi diet allihop - det är i högsta
grad helsosamt att äta hemtar-mat, ty det förlänger lifvet, det är också
det enda, ty tjockare blir det icke.»
»Ha ha, du raljerar alltid - ja, jag säger alltid: den som kunde
vara så munter som du - och ändå, du har ingenting just att vara
munter åt.»
»Jo, jag Gud ske lof får hvad jag behöfver hemifrån, fastän
tarfligt; men du lär verkligen ha det litet klent, eller hur, käre Glining?»
»Jaha; men ändå är du glad fastän du skall ligga här i många
år - jag slutar min kurs (härvid rätade min vän upp sig), jag slutar
min kurs nästa termin.»
»Gratulerar.»
»Ja, men också har jag arbetat som en myra.»
»Jaha!»
»Och inte lemnat ett ögonblick obegagnadt; jag har icke varit i
Malmö en enda gång förr än om det nu sker - har icke haft tid.»
»Ja, det tror jag nog.»
»Men du, det var tråkigt, att den der Waldner skall med; det är
en odåga.»
»Jaså; men godt hufvud har han, och dessutom är det en
beskedlig pojke, med hjertat på rätta stället.»
»Ha, ha, ha! så du talar - jo en vacker pojke. Härom qvällen
var han i slagsmål med en bonde - öfverföll honom utanför tullen
och blef kallad till rektor; det är vackert det.»
»Åh ja, det var dumt; men icke dåligt.»
»Inte dåligt att öfverfalla en fredlig vandrare?»
»Saken var den, vet du, att bonden hade en stackars häst, som
icke orkade med lasset, utan föll omkull. Då började bonden slå
honom med ett vedträ, så att blodet stänkte omkring - nå väl!
Waldner fick se uppträdet och ryste. Han bad först bonden upphöra;
men denne menade på, att hästen var hans, och ökade misshandlingen.
Då rann blodet till för Waldner och han -»
»Ja, du inser», afbröt Glining mitt försvarstal, »icke det orätta -
hästen var verkligen bondens egen häst. Det angick icke Waldner
det allra minsta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
