Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett snilles vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
638 Berättelser, skizzer och noveller.
mans med en, som gör trampolinsprång öfver hinder, hvilka de med
sina svaga krafter anse oöfverstigliga.
En sådan var Gliningen, och derför hade han en slags naturlig
farhåga för Waldner, som utan att tänka derpå, beständigt sårade den
lille beskedlige gossen, om ej genom annat, dock ofta derigenom att
han, utan alla öfverläsningar, löste frågor, som Gliningen icke kunnat
lösa förr än han riktigt arbetat sig in i ämnet. Detta lätta sätt att
röra sig inom andens verld kallas för ytlighet af dem, hvilka som
mullvadar, måste i mörker gräfva sig fram för att få ljus. Kors! hvad
mullvaden, då han sticker upp näsan ur sin jordhög och skådar dagens
ljus, skall finna sig sjelf grundlig, derför att han kryper, och svalan
ytlig, derför att hon flyger. Waldner var en sådan svala han, som
beständigt flög i solljuset och ej kunde begripa hvarför andra gräfde
sig fram i luntor och på lektioner.
Olyckan ville dock att Waldner var på en gång glad och
hjerte-god. Följden hade blifvit den vanliga, att han fått ett helt släp af
»vänner», som saknade alla egenskaper, utom den att vilja roa sig.
Dessa roliga vänner voro temligen inskränkta, men glada gossar, som
hatade arbete och derför gerna formerade kö efter en, som syntes
arbeta så litet som Waldner; men de sofvo i godan rö, då han vid sin
nattlampa genomflög vetandets förrådskamrar, dessa digra böcker, som
blott genom sin tyngd och vidd afskräckte vännerna. Waldners sak
var att arbeta fort - att hastigt fatta allt och behålla allt i ett troget
minne, att, innan en annan ens börjat på början, ha en klar och
redig öfversigt öfver det hela, allt ordnadt, allt tillreds att vid
behof tagas fram, ingenting fastspikadt genom auktoritetstron, utan
åskådligt från alla sidor, till hans disposition. Dessutom egde han
lätthet att uttrycka sig, fyndighet och en viss godmodig qvickhet, som
ej var ämnad att såra och icke heller sårat, om ej »vännernas»
gapskratt alltid neddragit infallet i smutsen och genomdränkt hvarje qvick
tanke med sin råhet.
Waldner var en af dessa få utvalde, som vi kalla snillen, sedan
de väl äro döda; men som här i lifvet gå och gälla för
rolighets-ministär, för qvickhufvuden, för förslagsmakare och hypotesfabrikanter.
Det gafs ingenting intressantare än att få tala med Waldner, då han
var ensam. Man lemnade honom aldrig utan att känna huru själen
hade mera ljus än förut; hvarje ämne, han under samtalet vidrörde,
fick under hans behandling en annan gestalt, det fick lif och färg; han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
