Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett snilles vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett snilles vänner. 649
»Du är beständigt utsatt för anfall.»
»Ja, de pigga opp mig en smula», sade Waldner, och det blixtrade
till i ögat.
»Men du inser, att du då också blir lättare att leda. Flytta
härifrån, Waldner; i det här kotteriet - eller för att nyttja din liknelse
- bland dessa ettermyror är du för god att vara.»
Några år hade förlidit, då jag åter på en resa passerade den lilla
staden.
»Hvar bor magister Waldner?» frågade jag på värdshuset.
»Det vet jag inte så noga, han bor just ingenstädes», sade kyparen,
»och lika godt kan det vara med en sådan karl.»
Efter många frågor fick jag dock rätt på honom. Han bodde hos
en gammal pratsam vaktmästarenka.
»Jaså, herrn vill tala med magistern», sade hon. »Ja, Herre Gud,
inte är han en så gemen menniska, som han är hållen för.»
»Nej, madam lilla, han är en god menniska, jag känner honom
från ungdomen.»
»Ja, är det inte det jag alltid sagt! Inte kan han vara elak; för
mina barnbarn, då de komma - det göra de hvar söndag: ty mina
barn - dotter min är gift med en befallningsman här ute på"
Tegel-boda, som ligger bara en fjerdingsväg utom staden. Ja - hvad var
det jag skulle säga, jo, när barnen komma, så vilja de promt vara
inne hos magistern; så klen och sjuk han är, så pratar han med dem,
klipper gubbar åt dem, ja riktigt leker som ett barn - och så är han
så nöjd med allt - ja, aldrig ett ord af missnöje. Stackars magister!
Men inte kan han lefva just länge; han är allt bra svag, och
ingenting har han att lefva för. Här är en herre», sade gumman, då hon
öppnade dörren till ett rum, till hvilket en stel trappa ledde - »en
herre, som håller af magistern, som vi alla.»
Waldner, som låg halfklädd på den tarfliga sängen, reste sig upp.
Hans hjessa var nu kalare än förra gången - det tycktes, som ingen
kam på åratal hade gjort ingrepp i det grånade håret, som ojemnt och
trassligt betäckte nacken och tinningarne.
»Hvem är det? - jaså du! - Nå välkommen!» Han tog fram
en gammal utsliten näsduk och torkade ögonen; en bok låg på sängen,
»Huru är det med dig, Waldner?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
