Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tant Margaretas soaréer. 655
Hon hade öfverskridit den åldern, då gamla flickor ännu vilja vara
unga; hon bar sitt gråa hår sådant det var och nyttjade negligé -
ett säkert tecken på att hoppets tid är ute. Emellertid var tant
Margaretas lilla våning en samlingsplats för hennes vänner, och af dessa
egde hon många. Hon var en af dessa anspråkslösa, glada, men ändå
icke ytliga menniskor, som ej söka att vinna någon, men likväl vinna
alla. Ett drag af lugn glädtighet utmärkte henne; de ärliga ögonen
talade om, att det ännu i den gamlas själ fans rum för barnafröjd.
Med ett ord, det fans ingen, som vi hellre besökte än tant Margareta.
Man hade der visserligen icke hvad man vanligen anser för nöjen;
men man kunde alltid påräkna en treflig afton, ty tant Margareta och
hennes gäster täflade om att meddela hvad hvar och en hade i sitt
förråd af berättelser, sagor, minnen - allt hvad som helst föll oss
in och som vi kunde förmoda skulle roa de närvarande.
På detta sätt blef tant Margaretas våning ett slags klubb för hela
vår slägt och dess vänner. Vi möttes der om aftnarne, särdeles om
vintern, och voro ganska nöjda med den nätta te-supén, som var det
enda den goda tanten kunde bjuda och vi väntade.
Utom mig bestod det vanliga sällskapet af en vår slägtinge,
kapten von Röbbelen, en man ePer snart sagdt gubbe, i hvars hela
utseende röjdes att han var en glad själ, som uppfattade och återgaf
ögonblickets intryck med naturtrohet; han hade, som det heter, varit
med och egde således ett rikt förråd af glada, roliga eller sorgliga
minnen, som han framstälde på sitt sätt, alltid under formen af
muntliga meddelanden. Tant Margareta deremot gaf en något mera
romantisk anstrykning åt sina berättelser.
Den andra gästen var en torr och mager kusin på manssidan,
assessor Berger - en man, som mest lefvat på sin kammare och sett
verlden genom sitt fönster. Han var den torraste och den tystaste i
hela sällskapet, men då han föll in, skedde det på ett alldeles eget
torroligt sätt, som endast för afbrottets skull hade sitt behag. Dessa
voro våra hufvudpelare; men utom dessa hade vi mera tillfälliga bidrag,
då någon annan helsade på och deltog i våra aftonnjutningar. Jag
vill, om det roar er, låta er vara med på några af dessa soaréer, som
vi, för att gifva våra samqväm ett klingande namn, kallade: soaréerna
hos tant Margaret.
Det var en evigt lång höstdag, som behagade låta det bli mörkt
klockan 3 eftermiddagen, fastän almanackan lofvat oss, att solen skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
