Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
680 Berättelser, skizzer ocli no-u eller.
»Jag har ofta velat berätta er det; men Gerhard har förbjudit det
ända tills nu.» Händelsen är följande:
»Det "måtte väl ej hänga ihop», inföll jag, »med hvad en gosse
påstår sig hafva sett?»
»Jo. Du har således hört det, bästa Margareta?»
»Ja och nej.»
»Huru lyder din saga?»
»Jo, en gosse, Petters i Hultet vildbasare till son, hade
observerat ett skatbo i en af de höga almarne, som stå strax innanför
trädgårdsmuren. Visst fruktade han spöken, men älskade mera att få
skat-ägg, och vågade försöket. Han klättrade med stor möda uppför muren,
fick tag i en gren och lyckades att få fotfäste i trädet. Han
triumferade som bäst, då han på afstånd fick se tvenne svartklädda
fruntimmer, som, åtföljda af magister Gerhard, promenerade i trädgården.
Nu gälde Gerhard för en slags trollkarl, och pojken trodde, att han
spatserade ihop med några redan aflidna personer, gaf till ett anskri
och nära nog störtade ur trädet på rnuren samt i ett hopp i marken
utanför. Han skadade sig icke, och man tror nu, att gasten stält till
allt det der.»
»Godt, ingenting vidare; men det är ändå nödigt, säger Gerhard,
att ej låta trädgården vara en så mystisk ort som förut. Vi skola gå
dit in, så att folket ser det - och Margareta har sett - en vanlig
trädgård, ingenting annat.»
»Men - lefver friherrinnan ännu?»
»Ja - ja, barn, men - men, snart måste ändå gallerporten
öppnas och den gamla gästen flytta derifrån. Hon är mycket sjuk.»
»Enligt öfverenskommelse spatserade friherrinnan och jag dagligen
i den lilla trädgården, och ryktet om de tvenne fruntimren i sällskap
med Gerhard reducerades snart till, att vi begge gått der, således inga
spöken.
»Mien hvarför»/ frågade jag, »behöfde väl friherrinnan Fransisca
- på detta sätt gömma sig?»
»I början derför att Alboni verkligen arbetade på att få henne
tillbaka och troligen lyckats, om ej Gerhard undandragit henne alla
forskningar. Ett helt år reste han och hon på kontinenten, i England,
Skottland och slutligen Irland. Under detta år förlorade Alboni alla
spår och märkte, att man ej lät ertappa sig; han nöjde sig således
med att slippa göra reda. De resande dröjde länge i Irland; det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
