Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
, Tant Margaretas soaréer. &93
ropade menniskan och rusade upp, fick tag i Mimmis brokiga ärm och
tryckte en kyss derpå.
»Kära Fiolrotska! jag är inte mer än en menniska, som ni -
jag vet att Fiolrotskan håller af mig - jag har sett Fiolrotskans hjerta.
Jag har sett Fiolrotskan i lifvets allvarligaste, förskräckligaste ögonblick.
Ja, Margareta, jag har sett denna arma menniska blödande i hufvudet
af ett slag, som hennes man tillfogat henne; jag har skaffat henne
plåster, jag har sjelf förbundit hennes yttre sår och efter min förmåga
helat hjertat. - Hur är det nu, lilla Fiolrotska?»
ȁh, herre Gud! det kan inte vara bra; visst har Fiolroten arbete,
men inte få vi mycket, och om inte mamsell Mimmi vore, Gud
välsigne lilla söta, goda mamsell och löne henne på ändan.»
»Ja, Fiolrotska, tacksamheten är en dygd - Gud hjelper alltid
den, som med tacksamhet väl och förståndigt använder hvad goda
menniskor, i hans namn, gifva åt den arme och förskjutne. Här är
en min vän; hon skall, då jag icke har tid, se om Fiolrotskan, hon
skall vara en syster åt Fiolrotskan, en mor för Fiolrotskans barn och
så vidare - lofva mig blott att med ödmjukt sinne lyda hennes
förmaning. - Inte sant, Margaret, vi skola hjelpas åt, vi skola upplyfta
denna arma varelse ur eländet?»
»Jag lofvade hvad jag kunde.
»Se här, Fiolrotska», återtog Mimmi och tog upp en sedel ur
piraten, »se här, min goda qvinna.»
»Gud välsigne och bevare min lilla välsignade, söta, goda
mamsell, som Gud utsändt till de fattiges välfärd!» ropade den smutsiga
menniskan och kysste min nya vän på klädningsärmen.
»Låt nu se, Fiolrotska, att hon använder den ringa skärf, jag,
ledd af Guds kärlek, skänkt henne - använder, säger jag, denna ringa
gåfva till sin och de arma barnens sannskyldiga bästa och» -
dragande upp några skrifter ur fickan - »läser och betraktar dessa
sedo-lärande och nyttiga berättelser om huru en sant religiös menniska bör
handla och vandia; låt mig se, kära Fiolrotska, att hon i alla sina
lifsdagar genom flit, redlighet, ett sant, för sanningen öppet sinne,
genom qvinlighet och moderlig kärlek, icke förbiser sina dyra pligter :-
jag vill ej säga endast som maka, ty det skall Gud veta, att
Fiolrotskan är ett exempel för en öm, förlåtande hustru, utan som mor. -
Jag anser bäst att Fiolrotskan sammansparar den ringa skärf jag gifvit
och sålunda skaffar sig en liten samlad summa.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
