Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tant Margaretas soaréer. 697
lugnt. Han var nemligen temligen van vid dylika olyckor och hade
hvarje gång en sådan inträffat, årsdagen efter den förra hustruns
begrafning, fått ut lysning till ett nytt kristligt äkta förbund med en
annan. Hela skilnaden blef således den, att sex par lakan, i stället
att ligga hoprullade i linneklädskåpet, fingo utveckla sig i .hela sin
längd och bredd och hängde för fönsterna till allmän åskådning, och att
förmaksmöbeln af gult schagg, som eljest år ut och år in, under alla
styrelser, var öfverdragen med hemväfdt tyg, under några dagar
bekläddes med serveter, samt att man bestälde sorgekonfekt och likvagn
för att hedra den kära bortgångnas jordiska lemningar. Nu hade han
två derute i kyrkogården redan, den tredje skulle snart dit också -
och han sjelf var sjuttiotre år gammal.
»Under de första sorgens dagar sågo vi ej till vår Mimmi. -
Under denna tid uppenbarade sig en gäst i vårt hus, nemligen
Öfverstens systerson, en ung konglig sekreter Bergin. Jag har sällan sett
en menniska, som mera tydligt tillkännagaf ett skälmaktigt lynne.
Hans ögon lyste af fröjd då han omtalade några studentäfventyr, några
af dessa oskyldiga pojkstreck, som man tycker äro så roliga att höra
berättas. Han var en förnyad och förbättrad upplaga af öfversten, som
i sin ungdom varit, såsom mamsell Mimmi påstod, en stor skälm,
opålitlig, så att hon aldrig trott, att han skulle fästa sig vid någon eller
någon våga att taga honom.
»Jag undrar att inte Mimmi kommer hit», sade öfversten ofta och
trummade med fingrarna på bordet eller fönsterrutan. »Alfred bör se
stadens unga fruntimmer och Emmas bästa, intimaste vän, ja, det bör
du, Alfred!»
»Öfverstinnan ville ej störa sin mans barnsliga fröjd öfver huru
flat Alfred skulle bli, då han en gång stod ansigte mot ansigte med
lilla Mimmi.
»En afton anlände Mimmi. Vi voro då, som vanligt, samlade i
hvardagsrummet, och Alfred, som spelade bra piano, spelade för
barnen, med hvilka öfversten, öfverstinnan och jag dansade. Med ett
ord, när Mimmi kom in, stod glädjen högt i taket; men i ett nu
stannade vi alla i gruppen, som skulle varit högst intagande på en teater.
»Nå, se Mimmi», ropade öfversten hjertans glad.
»Mimmi kastade sina ögon kring rummet och sade: »hvilken
glädje, hvilken fröjd - och nära vid är der djup sorg - så är lifvet!
- God afton, mina söta, goda vänner, det var fasligt längesedan jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
