Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73° Berättelser, skizzer och noveller.
ningar. De andre stoppade nog han i sin ficka, kan jag tro. Hvart
år kom herrskapet resande vägen fram och alltid med tre hästar; än
bar det, sade kusken, till Ramlösa, än skulle de resa utrikes, eller
skulle de till Stockholm och lefva stort, så att visst lossade schinjören
på de fångar arma. Emellertid så kommo de igen för en fyra fem
år se’n och hade bara två hästar, och jag fick sitta på kuskbocken,
alldeles som förr. Då kände schinjören igen mig och sade: »heter du
inte Pål?»
»Jo, det skulle väl vara mitt namn», sa’ jag.
»Kors, då har du skjutsat mig förr», sa’ han.
»Jo, råkar nog té», sa’ jag.
»Hör, mamma», sade han till hustru sin, »vi ha väl litet bränvin
i kantinen att ge Pål för gammalt», ty nu var han liksom litet
gemenare än då hän körde med tre hästar; men, ser lyftnanten, i tuårse’n
så låg jag en natt på håll och så kom der en enbet. Det var en
sådan der liten sate, som kallas för norska schasar, eller en sådan
der karniol, och så kom der en liten herre och skrek: »är det försatt än?»
»Jo, det är säkert det», sa’ jag,, - Det var min lille schinjör. -
»Kors, är det schinjörn?» sa’ jag.
»Jaså, det är du, Pål», sa’ han.
»Kors, nu far vi som i forna dagar», sa’ jag. Då svarade
schinjörn inte. - »Hvar är frun?» frågade jag.
»Jo, hon är hemma; men hör på, Pål, vet du någon liten
lägenhet, som man kan få arrendera för godt pris?»
»Åh jo, det kunde väl hända.»
»Jaså, det var bra.»
»Har schinjörn sålt bruket?»
»Ja.»
»Hvarför det?»
»Åh, det bär sig inte nu för tiden att ha bruksegendomar, det
är dåliga konjuntare.»
»Hm, jaså», sa’ jag.
»Jag bryr mig inte om att drifva det der, utan tycker, att det är
säkrare att mäta igen, som i forna dagar.»
»Hm, sa’ jag, för si, jag hade just ingenting annat att säga. Men
nu fick jag inga drickspengar, utan han bara lofvade mig - när han
kom igen. När jag kom hem, berättade jag hela passagen för
häradsdomaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
