Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En prestgård på landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han undervisat sin Lotta i franska och tyska och med
henne genomgått en ganska bra kurs i historien.
Pastorn talade väl icke franska med synnerlig
ledighet, men lyckades ändå så pass, att han lärt Lotta
temligen mycket äfven i det fallet, och det var honom
derföre en synnerlig glädje, när baronen på någon
aftonridt kom in och språkade med flickungen på
franska. I början gick det litet trögt att svara, den
stackars flickan rodnade, stannade och stammade i
synnerhet, som ofta var händelsen då pastorskan, ledd af
sin moderliga fåfänga, inföll med sitt: ”Lotta lilla,
svara då baronen, som är så god — jag vet väl att du
plär kunna tala annars” — och dylikt som ännu värre
nedslog modet. Men dessa svårigheter voro snart
förbi och Lotta talade med baronen med allt mera
ledighet och säkerhet, till icke ringa glädje för pastorn,
som undervisat henne, och pastorskan, som, då hon
hörde de för henne obegripliga franska fraserna från
sin dotters läppar, liksom tyckte att en fläkt af
parisisk förfining doftade öfver hennes egen blygsamma
person. Pastorskan var visst ej fåfäng, men hvem
högmodas ej i sina barn? Hvem kan skilja
föräldrakärleken och stoltheten från hvarandra? Någon gång
företog sig baronen rent af att examinera sin
guddotter i historia och geografi och hade ej så sällan svårt
nog att reda sig sjelf; med ett ord, Lotta hade godt
hufvud och hade arbetat mycket, fastän hon alldeles
icke försummat hvad som ”nyttigt” kan vara, som
pastorskan uttryckte sig om hushållsbestyren i motsats
till de lärda yrkena.
Lotta kunde således sätta upp en hel hop väfvar
efter mönster. Kronan och Sveriges vapen och flera
rosmönster kunde hon, och det var ej utan att
pastorskan liksom ville locka baronen in i väfkammaren,
för att få se en dräll, som Lotta sjelf ”rändt” och
”solfvat” och som förestälde krona och klafve,
sädes-kärfvar och stjernor i en mängd och en ordning, som
skulle kommit sjelfva herr Ekenmark med systrar att
”baxna”, om de den tiden varit der. Baronen bjöd
alltid den lilla familjen till sig till Helleby, men sällan
kom någon af prestfolket dit. Baronen var ungkarl
och pastorskan ansåg sig ej hafva något att beställa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
