Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En mecenat - III. Förnuftigt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett dun i steghjulet för att stanna ett ur. Den lilla
fåfängan, att ej synas qvinlig, föll emellan, och den
goda gubbens hjerta började gå långsammare och han
återfann jemnvigtspunkten, ur hvilken hans själ
kommit, då hon vacklade. Han såg de sinas förtviflan och
han började att tala tröst, och snart satt åter den lilla
familjen der, lugn och stilla och nöjd med Guds behag,
som tagit deras enda vän ifrån dem.
Dagen derpå gick åter väfstolen, och allt var sig
likt, utom att ej Lotta sjöng som vanligt.
Då gubben kom upp för att dricka sitt
morgonkaffe, stod der ett bord klädt med blommor; det hade
pigorna gjort till heder för Lotta, som den dagen fylde
femton år; det var ett slags högtid, men likväl stum
och tyst, intet leende sågs på flickans läppar, och det
enda, som tillhörde dagens högtid, var det klädda
bordet, och att pastorn med ett tyst ”Gud välsigne dig”
kysste sin dotter på pannan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
