- Project Runeberg -  Guvernanten /
18

(1892) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Förnuftigt folk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

baronen och hans vänner ansett dyrbarast. Så
fortgick auktionen till dess huset var tomt och öde, och
nu först var morbror Abraham glad, emedan han fått
någorlunda betaldt för de odugliga varorna.

Men der fans ändå mycket mera som kunde
realiseras, fastän ej på auktion, och bland detta var
Stål-sköldska ättens arkiv, en mängd pergamentsbref,
handlingar och korrespondenser emellan märkvärdiga
historiska personer under olika tidehvarf. Dessa handlingar,
hvilka baronen ordnat och öfversett, lät morbror
Abraham packa i säckar och föra till närmaste stad,
der de såldes efter 3 Rdr pundet i bodarne, och
användes till strutar och omslag.

Nästan samma öde hade tafvelsamlingen; den
fördes in till den lilla grannstaden och såldes till borgare
och köpmän, hvilka sedan hängde mästerstyckena i
förstugor och lusthus och läto sina barn öfva sig med
att med puströr och ”nålfluga” skjuta till måls på
amorinernas ögon, och med pennknif skrapa bort
hakskägget på ”Guldkonungens” porträtt.

Vår tids vandaler äro just så kallade praktiske
män och beklagligen är det merendels åt sådana man
lemnar bestyret med att realisera sterbhus. Man
utväljer för detta ändamål den mest barbariske af hela
slägten, eller öfverlemnar det åt en främmande vandal,
som riktigt systematiskt kan realisera och förstöra det
som en gång var ett regelmässigt helt. Vi se
Öfverallt detta förhållande, och det är besynnerligt att män,
som under sin lefnad funnit ett nöje uti att samla till
exempel fornlemningar, icke göra sig den lilla mödan
att skicka en uppteckning öfver sina ålderdomsskatter
till riksmuseum och bifoga ett testamente för denna
inrättning. Frukten af deras lifs käraste mödor skulle
ej då förspillas, en gång när vandalerna hemsöka det
herrelösa huset. De sällsynta sakerna,
ålderdomsminnena, som aldrig mer kunna ersättas om de förstöras,
skulle få en skyddsort, och den som älskar häfden och
forntiden använder bäst sina samlingar om han, då
han sjelf ej har någon glädje af dem, har skänkt dem
till en samling, der inga sterbhusutredare få realisera.

Måtte många betänka detta förhållande, och jag
har ej sagt mitt ord förgäfves.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:08:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamguv/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free