Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Den nye egendomsherrn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den; men Amy måste först påminnas och skyndade
sedan att göra detsamma. Rådinnan steg upp och
tryckte, med ett ”god morgon, min egen Knööl”, en
kyss på hans nyrakade kind. Detta skulle föreställa
familjkärlek, en komedi, som man spelade för barnen,
emedan Gud skall veta att rådet och rådinnan ej
älskade hvarandra högre än hvilken annan möbel som
helst. Barnen insågo också sakens sammanhang och
blott agerade med i pjesen ”den husliga sällheten” en
liten subrettroll, men med temlig färdighet. De kallade
sina föräldrar för ”sta pappa” och ”sta mamma”,
hvilket var en stående formel för deras kärlek, liksom en
gång i tiden ”salig pappa” och ”salig mamma” skulle
blifva en stående formel för deras saknad.
”Du ser ej glad ut, min egen Knööl”, läspade
rådinnan och serverade kaffet. ”Amy, sitt rak! Hvad
är det som bekymrar dig? — Mimi, bjud pappa sitt
kaffe! — nå, inte så der, håll inte armarna så
krokiga; hvad kan det vara som bekymrar dig?”
”Åh jo”, sade rådet och kastade sig på soffan,
”här är vackert i ordning. Den der galningen, som
rådt om egendomen förut, har rent af förstört den.
Här är väl öfver tjugu stycken, som ska’ ha sina
undantag, gamla trädgårdsmästare, gamla mamseller och
jungfrur, ja! en hel tiggarskara af blinda och lama
gubbar och käringar; men jag har befalt Räfberg,
inspektoren, att ”sala” ihop dem i ett par
dagkarlsstu-gor, ty underhåll skola de hafva, men icke till öfverflöd.”
”Jag begriper inte”, återtog rådinnan och såg
gudsnådligt klok ut, ”jag begriper inte huru man kan
vara sä galen och samla så mycket pack omkring sig;
men det är också ej underligt att det går utför med
adeln.”
”Adeln är ett fördömdt patrask”, yttrade rådet med
gnistrande ögon, ”inte en ibland hundrade af den
förstår sig på att sköta sig, men högmodiga äro de
likväl, med sitt vapen och ”högvälborne” framför namnet,
och jaga göra de efter folkgunst, så att man ibland
anser dem för riktiga patrioter. Så har han, den der
Stålsköld, på allt sätt lemnat sjelfsvåld åt sina
underhafvande och kontrakter se’n, kontrakter så Gud sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
