Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Den nye egendomsherrn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
terqvist, som han fruktar att han får betala, om
Tatter-qvist ej snart får pastorat; men —”
”Men hvad kan landssekretern göra vid den saken?"
frågade frun något enfaldigt.
”Jo, vassera hvad han kan; ty, ser du, han har
gifvit länsmannen ordres att verka för Tatterqvist; du
kan förstå, att bönderna till en stor del ligga i
händerna på länsmannen: en har glömt att låta försegla
sin panna, en annan bränner med större än han
skattar för, en håller smygkrog, en annan är full
emellanåt och många hafva processer vid tinget – alla dessa
rösta för Tatterqvist; liksom jag hotar en mängd,
som äro skyldige på kontoret, om de ej rösta för
honom. Det är afgjordt att Tatterqvist blir pastor.”
”Ja, det vore en himmelriks gerning”, sade frun,
”han är så beskedlig, den lille magister Tatterqvist.
Är han en duglig och lärd menniska, den beskedlige
mannen?”
”Nej, det är han visst icke; han har krafsat sig
igenom pastoral-examen rätt efter ryggen”, yttrade
rådet; ”och sant är, att han inte duger till stort, men
det gör ingenting; bättre att ha en enfaldig pastor,
än en som är för slug.”
”Nå, min vän”, sade rådinnan, nöjd med de
upplysningar hon fått, ”tror du ej att vi kunna hafva
nytta af den så kallade mabonne, hon, som bor der
nere i flygeln, och som har så många blommor inne
hos sig?”
”Fransyskan?”
”Ja visst; fastän hon är gammal, så kan hon
likväl lära våra flickor den riktiga fransyska
”pronon-syatsionen”, och kanske för billigt pris.”
”Går inte an; hon är för sjuklig och svag”, sade
rådet; ”vi hafva, Gudilof, råd att skaffa oss en riktig
guvernant direkte från Paris, då flickorna komma sig
något före med franskan; ännu hafva de ju icke läst
ett ord.”
”Så skall du ej säga, min vän”, yttrade frun,
rodnande af uppstigande vrede, ”så skall du ej säga; jag
har kunnat fransyska, fastän jag nu glömt största
delen, men jag har öfvat Mimi och Amy i
samtalsspråket. Ma cher Mine, voule vous parle la langue frangais?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
