Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Spelaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna göra den såsom han. Men han var likväl ej
nöjd med sig; ty att felet låg hos någon annan än
honom sjelf, det föll honom ej in.
Då kom der ett bref med ett stort adligt sigill.
Solen höll på att gå ner och gubben gick derföre ut
på trappan, för att läsa brefvet, ty der var ljusare än
derinne, der en mängd blommor och mors hemväfda
gardintyg skymde för dagen. Han bröt brefvet och
läste.
”Det är besynnerligt att pappa icke kommer in
igen, han sitter derute på trappan och förkyler sig i
qvälldaggen”, sade pastorskan; ”gå ut, Lotta.”
Då Lotta kom ut, satt hennes far ännu som om
han läst, men hans ansigte var så blekt och blicken
så stillastående. Lotta närmade sig till honom och
sade:
”Pappa måste gå in, ty det blir kallt, pappa
förkyler sig.”
Då vände den gamle sina ögon mot flickan, de
hade ett så underligt, så glasaktigt utseende, att den
stackars flickan ryggade tillbaka.
”Ja så, det är du?” frågade han, liksom han
vaknat ur en djup dröm; ”ja så, det är du, Lotta?”
”Ja, min far, det är jag.”
”Hjelp mig in, Lotta, jag är så matt; hjelp mig!”
upprepade han med häftighet, ”du ser ju att jag ej
kan stiga upp.”
Utom sig af förskräckelse, lyfte hon sin far under
armarne, och nu gick den arma gubben in till sin
hustru. Äfven hon blef förskräckt öfver hans utseende,
han tycktes vara till hälften död, och skyndsamt
bäddade gumman omhängsängen och tvingade sin man
att lägga sig.
”Jag skall koka fläderté åt dig”, sade gumman,
”du har bestämdt förkylt dig — ack, Herre Gud,
förlåt mig, att jag blott denna gången glömde att se efter
dig! — du är alltid så slurfvig med helsan, det kan
aldrig gå väl på det sättet.”
Gubben lät handtera sig som om han varit utan
medvetande, och det var äfven sant till en del; hans
själs fogningar hade redan brustit, och den satt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
