Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Guvernanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelfva rådinnan icke kunde tänka något ondt, om hon
äfven yttrade att hon gjorde det. En liten scen kunde
dock ej undvikas.
”Vet mamma”, kom Mimi en vacker dag till sin
mor, med andan på tungspetsen, och berättade: ”vet
mamma, mamsell Åkerlind ligger på knä hvar morgon
och läser långa rader med böner.”
Det var en svår anklagelse, fastän både rådet och
rådinnan oupphörligen präntade i sina barn, att man
måste vara religiös, en lära, som oreligiöst folk
merendels äro allra flitigast att predika; det är en
lefnads-regel, ett bruk, som skall inläras, liksom man lär sig
dansa eller spela fortepiano, men något mer bör det
ej få blifva, det urartar då till pietism och hindrar
barnen att komma fram i verlden, att göra lycka, o.
5. v., med ett ord, rådinnan ville att barnen skulle
vara religiösa, men så der lagom. Att guvernanten
låg på knä och bad i enrum — ty Mimi hade
observerat saken genom dörrspringan, när hon en morgon
stod för att lyssna hvad mamsell företog sig i sin
enslighet — gick likväl för långt; ty det skedde i
enslighet och var således ett svärmeri, då det ej blef
synbart för verlden. Svärmande flickor duga ej till
guvernanter, menade rådinnan, ty en sådan bör hafva
hållning och förstånd, men alldeles icke en öfverdrifven
religiositet, som kunde förderfva flickornas skick och
göra dem surmulna. *
Rådinnan beslöt således att sjelf utforska mamsell
Åkerlinds förehafvande och tillsade derföre sina
döttrar att gifva henne underrättelse, när mamsell nästa
gång låg på knä och bad; det var således säkert, att
flickorna på det strängaste observerade sin guvernant,
och redan påföljande morgon kommo de begge och
berättade sin mor, att mamsell Åkerlind nu som bäst
höll på att bedja.
Genast steg rådinnan upp och befalde barnen
blifva qvar der de voro; rådinnan smög sig ensam till
mamsellens kammardörr och hörde ganska riktigt att
hon bad, och såg genom dörrspringan att hon låg på
knä. Sakta öppnade frun dörren och stod inom ett
ögonblick framför den förlägna flickan, som hastigt
reste sig upp från sin knäböjande ställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
