Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den första kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knööl, blott med ett förbehåll, min bästa mamsell,
blott med ett förbehåll.”
”Hvilket?” frågade flickan uppmärksamt.
”Jo, ser ni, mitt goda barn, ni känner min hustrus
lynne; hon är en rar hustru, ett verkligt exemplar för
alla husmödrar, men ni vet, att hon har några
svagheter. Man måste ha öfverseende med hennes
svagheter, förstår ni, och framför allt icke stöta sig med
henne — hon är en ädel hustru, en god maka och
mor; men — men man måste allt akta sig att ej stöta
mot henne — hennes fördomar, och derföre, ser
mamsell, är det ett förbehåll jag måste göra.” — (Paus.)
”Hvad är det herr kommerserådet befaller?”
frågade Lotta, då tystnaden blef något för lång.
”Befaller — nej visst ej befaller, nej långt derifrån.
Jag vill hjelpa er mor och ni sjelf skall få allt hvad
ni önskar — jag har (nu drog han en papplåda ur
fickan) just nu fått hem detta garnityret från
Stockholm och skänker det till er till en början. — Nå,
min bästa mamsell, krusa icke; ni har så mycket
besvär med mina barn — ni, ni — men, med ett ord,
ni skall få allt hvad ni önskar — och ni vet, min goda
mamsell Lotta, att jag Gud ske lof har råd och
lägenhet till äfven större uppoffringar. Men — men ni får
ej nämna derom för min hustru — hon har sina
egenheter, sina nycker; både ni och jag kunde hafva
olägenhet deraf.”
”Nej, herr kommerseråd, det kan jag ej lofva”,
yttrade flickan. ”Har jag kunnat gagna barnen, så
vill jag ha belöningen af far och mor gemensamt eller
också ingen. Jag har dessutom ej gjort mera än jag
bort.”
”Vill ni icke en gång taga emot garnityret?”
frågade rådet något förlägen; ”det är äkta och med
ganska sköna stenar uti.”
”Jo, om jag får tacka kommerserådinnan, liksom
jag tackar er, herr kommerseråd.”
”Är ni befängd, mamsell Lotta”, yttrade rådet
vredgad; ”men”, tilläde han med mildare stämma,
”förstå mig rätt, bästa mamsell, förstå mig rätt och
skjut ej er lycka ifrån er, den erbjudes er icke mera.”
”Nej, herr kommerseråd”, svarade guvernanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
