Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något på sympatikurer. Hon var, med ett ord, sådan
som hennes inskränkta erfarenhet och ett lifligt
naturligt förstånd gjort henne. Hon var hvarken mer
eller mindre än en god och beskedlig gumma utan
anspråk, men också utan högre njutningar än
ögonblickets och dem som kunde erbjuda sig inom den
trånga kretsen af hennes känslor.
Ma bonne hade ännu på ålderdomen detta fina
sätt att vara och den egna gången af tankar och
känslor, som hela lifvet igenom förråder följderna af en
fm bildning och vana vid sällskapslifvet. Man skulle
sagt, att hon förde sig som en drottning, ty äfven
hennes kärlek hade stämpeln af ett nedlåtande, om
ej den goda gummans öga uttryckt så mycket
deltagande, så mycken tillgifvenhet, att man fann att hon
den största delen af sin lefnad hade vistats bland
folket och blott i sin barndom och ungdom hade varit
aflägsnad derifrån. Ma bonnes kammare var, så liten
den var, ett tempel, der smakens och bildningens ande
tagit sig rum; anordningen af blommorna, af spegeln,
de få böckerna och sängen med sitt rosiga omhänge
var prydlig och nätt; det såg ut som en rik och
förnäm dam blott för ro skull satt sig ner i en liten
koja och var en slags efterhärmning af den tiden, då
Ludvig XVI gick klädd som mjölnare, Marie Antoinette
som bondhustru och grefven af Artois som skolmästare
i den lilla fantastiska byn vid Trianon. Ma bonne
hade också skäl att älska denna nätta, denna utsirade
enfald, som hon ännu på ålderdomen sökte att
bibehålla i sitt rum.
Marie Charlotte de Ferron, enka efter
trädgårdsmästaren Jean de Ferron, så stod ma bonne
antecknad i Witomta kyrkbok, född år 1766, enka 1794.
Det var allt, det var den korta berättelsen om ett lif,
fullt af vexlingar. Huru mycket skulle ej en kyrkbok
med alla sina namn och alla sina årtal säga, och huru
mycket säger den ej redan! På den ena raden står
födelsedagen antecknad, på den andra bröllopsdagen
och på den tredje dödsdagen, och mellan dem ligga
tusende händelser, floder af tårar och några droppar
af ren glädje.
Mademoiselle de Perrin var en tid Marie Antoi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
