Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon annan än fadren till den siste fideikommissarien
på Helleby, en gubbe, som nästan hela sin lefnad var
på resor. ”Jag har hustru och barn der hemma”,
tilläde han, ”ni skall bli en medlem af vår familj;
lyckan skall åter blomstra upp för er.”
”Skall hon?” frågade fru de Ferron och skakade
på hufvudet under ett smärtsamt leende.
Åtta dagar derefter var baronen på resan till
hemmet, i sällskap med den arma enkan; ett
miniatyrporträtt af sin man och en hårlock af sitt barn var det
enda hon förde med sig, och så kom ma bonne till
Helleby.
”Men det var väl svårt för frun”, frågade
kom-ministerskan, sedan hon hört denna berättelse, ”det
var väl svårt att lära sig svenskan i början? frun
tyckte väl att det var underligt här i Sverige och
kallt se’n?”
På detta sätt afsvalade alltid fru Åkerlind,
visserligen utan att veta det, men likväl säkert, sin väns
sydländska hetta, och den djupa känsla, som
genomfor henne, då hon berättade sina öden.
Så lefde de begge gummorna förnöjda tillsammans;
ma bonne i sitt ”lilla Trianon”, den lilla
förstugukam-maren med sina blomsterkrukor och sin lilla spegel,
och pastorskan i sitt lilla Witomta, på andra sidan
förstugan, der till och med salig Åkerlinds bokskåp stod
qvar med sina böcker, som regelmässigt hvarje lördag
afdammades, och silfverskåpet, tomt på silfver, i
motsvarande vrån. När dagens sysslor voro slutade, gick
pastorskan hvad hon kallade ”midtöfver”, det vill säga,
midt öfver den lilla förstugan, in till ma bonne, som
mest sysselsatte- sig med läsning i några franska
böcker, som hon läst hundrade gånger förut, men som
hon aldrig tröttnade att läsa om. Då tittade alltid
den goda pastorskan försigtigt in genom dörren, ty hon
bemötte ma bonne med en blandning af kärlek och
vördnad — helt säkert vördnad för olyckan —, och
frågade:
”Får man lof stiga in?”
Då slog ma bonne upp sina ögon, smålog
förbindligt, tillslöt boken och sade suckande:
”Je suis seule ici avec mes livres et mes souve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
