- Project Runeberg -  Guvernanten /
63

(1892) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i synnerhet då de uttalas af en sådan språkkarl som
magister Draeggel.

Han var i ordets hela bemärkelse språkkarl, och
kunde både döda och lefvande tungomål. En sådan
karl är ett exemplar af den nu nästan utgångna
stereotypupplagan af lärde, som fordom predikade, att
man skulle lära språken för språkens skull och
bråkade sin hjerna med grammatikor utan ända.

Magistern talade beständigt om språkens genius,
emedan han hade genomgräft dess kadaver, der det
ligger skrinlagdt i lexika och grammatikor; men
språkens anda, det lefvande, det karakteristiska, det, om
man så får säga, personliga hos ett språk, fattade han
aldrig, lika litet huru nära ett folks historia är
förknippad med dess tungomål och framstegen af dess
bildning representerad genom förenklingar i språket.

Bland motsägelser här i verlden är också den, att
tvenne varelser, som tillsammans dela olyckan, i
synnerhet fångenskapen, aldrig äro ense; tvenne foglar i
en bur hugga hvarandra beständigt, tvenne möss i en
råttfälla slåss på lif och död, och tvenne fångar i
samma fängelse äro sällan vänner, utan förbittra
hvarandras lif med ovänskap och bitterhet. Det är
beklagligen ofta samma förhållande mellan gamla informatorer
och guvernanter; ju tråkigare, ju mera fängslade af
sitt herrskaps nycker de finna sig, desto ifrigare äro
de sysselsatta med att plåga hvarandra och
smågnab-bas; om hvad, veta de ej så noga sjelfva, men gräla
skola de.

Lotta hade ej ännu känt bojan trycka nog hårdt,
för att vilja gräla med magister Draeggel; men
magistern deremot hade knapt sett guvernantens
blomstrande figur, förr än han förargade sig in i själen och
föresatte sig att hålla henne på distans; ty han
misstänkte öfvermåttan sådana nippertippor att vilja drifva
spektakel med hans värda person, och hade dessutom
i sina goda tjugu år legat i delo med guvernanter, allt
sedan den första, en viss mamsell Zippzig af tysk
ex-traktion, men som jag för öfrigt ej känner mer än till
namnet, gifvit honom en stor korg och sagt honom
mycken ”försmädelse”. Med den korgen var det också
afgjordt, att magistern för hela lifvet fattade ett an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:08:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamguv/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free