- Project Runeberg -  Guvernanten /
76

(1892) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fått notis om saken ännu på qvällen, och då hade
alltid något ögonkast eller någon knyck på nacken
låtit mig förstå, att det var ugglor i mossen. Fru
svärmor hade dock varit ganska ämabel och talade
icke en gång moral, som hon säkert icke underlåtit,
om hon trott mig vara bekajad med någon skavank
i det afseendet; ty här nere på landet är spel en
verklig synd, som du väl kan föreställa dig. Nå, jag slog
mig derföre i tal med den lilla guvernanten, en rätt
hygglig flicka; hon var något blyg af sig och något
romanesk. Du må tro, att jag fattade tag i den
tråden och försökte äntra mig in i hennes förtroende
som en spindel, hvilken klänger sig upp på sin hårfina
silkesända. Det är både skam och skada att jag ej
hade dig så der på ”linker håll”; du skulle blifvit rörd,
jag är säker derpå, så vackra saker sade jag om
månen, om dygden, om oskulden, o. s. v.; jag var så
religiös och så tendre, mycket mer än inför fru
svärmor, som blott hade moral och religiositet, som salig
Holberg säger: ”kun som et talemaade”. Flickan är
deremot, som jag sagt, romanesk och dito religiös, det
vill säga en liten vacker person, hvilken tror på
mycket, som du och jag äro nog upplysta att betvifla.
Men nog om ”den materie”. Jag pratade länge och
pratade mycket, och, slutligen mera djerf vorden, nämde
jag så der en passant hennes brors namn, för att se
om hon kände till saker och ting. Jag blef flat, må
du tro, när tårarne kommo henne i ögonen och hon
veritabelt gret och började tacka mig, som hennes brors
enda vän, som en ädelmodig nian, hvilken velat rädda
den olycklige från förderfvet. Å ja, deri hade hon så
der temligen rätt, ty jag rådde honom ofta att passa,
då han bjöd sju spel, o. s. v.; och hade han lydt mina

råd i sin lielhet, så hade han kanske––––––––-men nog

om det. Jo, ser du, jag blef flat, som sagdt är, ty hon
ansåg mig för en ädel menniska; det kan hafva nytta
med sig hos sådana der guvernanter, som hafva läst
romaner och vilja hafva en man efter den gifna
modellen. Du kan således finna, att jag är i ett slags
dubbelt förhållande: måste kurtisera min tillkommande,
som min far, den gamle filuren, kastat på mig, och
vill kurtisera guvernanten, som, om hon hade hundra-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:08:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamguv/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free